En pusselbit borttappad (PRS fashion7 & KajsaRC2001

Puck grymtade till och vände på sig.

Puck. Puck i skolan. Puck på motorcyckeln. Puck i vattnet. Puck på stenen. Puck Puck Puck.

Li kom ihåg nu. Allt som hade att göra med Puck. Och en del av det som hade att göra med Lis föräldrars död. Hon höll på att återfå minnet.

Puck öpnade ögonen och såg Li som kollade på henne. "Godmorgon" gäspade hon.

Li satt upp på det åter vanliga bladet och såg på Puck. 'Puck jag kommer ihåg! Visserligen inte mycket men antagligen det mesta sen jag träffade dig!' log hon och tvekade sen. Hon ville krama Puck, men tänk om hon var arg?

"Li! Jag är så glad'"!" skrek hon och kastade sig runt hennes hals. "Jag har saknat dig"

'Jag är också glad,' viskar Li ', men jag kommer inte ihåg något annat. Så vi kommer nog inte så långt idag heller.' Hon reste sig upp och gav Puck sin hand. 'Tänk att jag glömt att ditt riktiga namn är Petra!' skrattade hon.

"Du behöver inte påminna mig" sa Puck skämtamt och reste sig. Blomman öppnades. Puck tog fram väskan och gav den till Li. "Kan du förbereda maten medans jag hämtar ved?"

Li nickade. Sedan började hon fixa med maten.

Puck gick iväg från Li. Hon betraktade den vackra skogen noga. Små silvriga klockor som klingade vackert växte i träden, svampar som såg ut som hjärtan, fåglar som sken med deras starka färger och mycket mer befann sig där.

Den här gången svimmade inte Li när minnet kom.

Hon stod vid dörrkarmen och tittade in i ett rum. En enorm spegel täckte väggen framför henne. Li såg i spegeln hur en flicka, max 15 år, dansade. Flickan snurrade runt i en piruett och varje gång Li såg flickans ansikte var det blåslagnare och mer fyllt med blåmärken. Och för varje snurr såg hon argare och galnare ut. Sista gången Li såg flickans ansikte såg hon åldrad ut. Och sen såg hon hennes ögon. De var svarta. Och hon såg ut precis som balettdansösen i asken.