PRS(AlexZz och Jessica Tonks)

"Det tror jag nog inte.." sa Mia även fast hon lät något tveksam. Skogsvaktaren hade ju inte kommit tillbaka så han verkade inte ha brytt sig så mycket.
Mia började sedan också fundera på vart de skulle gå, inte till staden nog, det skulle vara det dummaste som fanns att göra. "Vad ska vi göra egentligen?" suckade hon plötsligt.
"Vi är på flykt från våra familjer, är egentligen inte det mest logiska att vi kanske försöker ta oss till en stad långt härifrån?".

"Jo, men vilken stad skulle det vara?" Frågar Benjamin fundersamt och undrar vilken stad som är längst bort. Det ska väl vara... vad heter den... staden heter något på B men han kommer helt enkelt inte på den just nu. Helvete, han skulle behöva veta det. Men den ligger åtminstone åt söder, typ. Men den ligger för långt bort egentligen. Det tar nog flera dagar att komma dit till fots.

"Hm...jag vet inte, jag vet att det finns en mindre stad, Solkie, tre mil härifrån ungefär..." sa Mia. Men det skulle ta lång tid att gå dit, och de hade nog inte tillräckligt med mat.
"Hm...har du körkort? Då kanske vi kan hyra en bil och sticka med den..." frågade Mia. Hon visste ju bara att Benjamin var myndig i alla fall.

"Jag vet inte om jag har med det." Säger Benjamin som faktiskt hade lyckats ta körkortet för någon vecka sedan. "Men man hyr en bil närmast i staden." Svarar Benjamin, det är åtminstone vad han tror. För han vet inte var han ska göra det annars.

"Jag vet...men vi måste nog till staden lite i vilket fall, för om vi ska gå måste vi ju ha tillräckligt med mat..." sa Mia. Allt var bara krångligt. Lättaste vore egentligen bara att ge upp men hon tänkte inte gifta sig, inte med någon hon aldrig träffat, som hon trodde.
"Annars kanske vi kan försöka lifta med någon?".

"Ja, det kan vi väl." Svarar Benjamin som har allt annat än bra erfarenheter av liftning. Det brukar liksom sluta med att man rusar ifrån bilen, eller vad det än är, istället för att hoppa in i den. Fast kanske det ska bli lite annorlunda, det är ju bara Benjamin som har extremt utspökad fantasi.

"Vi får nog ställa oss vid utkanten av staden..." sa Mia fundersamt. Hon hade aldrig liftat förut, men en gång hade en man liftat med hennes föräldrar, det hade varit en aning obehagligt faktiskt.
"Då får vi gå" förkunnande hon sedan och tog ett steg ut ur dörren.

Benjamin svarar helt enkelt inte utan bara följer efter henne och ser noga till att stänga dörren efter sig så att inget ska kunna ta sig in eller liknande... för det skulle inte vara ett riktigt bra sätt att tacka för hjälpen på om skogsvaktaren kom tillbaka och så fanns det kanske en stor björn eller något inne i huset.

Mia gick i tysthet först. Hon hörde Benjamin stänha dörren. Hon började smått använda sina.kraftdr, hon lyfte grenar och hinder ur vägen. Även om detbibland släppte.
"Hoppas vi hittar någon schyst aty lifta.med...".

"Mm, vi måste väl nästan det." Säger Benjamin kanske lite väl oroligt, han kan förvandlas till vadsomhelst. Han måste inte oroa sig, vem skulle kunna göra något om han var lika stark som sten, eller stål, eller något sådant åtminstone. Han har ju aldrig provat bli något som inte är ett fast material, men det vågar han inte heller även om det troligen skulle komma väl till pass ibland.