Förbjuden kärlek

Lancelot låser dörren om den och vänder sig sedan leende om mot henne. Han var verkligen stilig i svart och den vackra manteln han fått av Isis gjorde det hela ännu vackrare. Han gick fram till henne och tog henne i sina armar, "Önskar att det var annorlunda." sa han mjukt och doftade in i hennes hår.

Isis backade från Fai och han såg ensam ut när hon stod en bit ifrån honom. Hon satte sig ner på sängen och tittade sorgset på honom.
"Jag är ledsen för i morse" sa hon och han satte sig försiktigt bredvid henne.
"Du hade inget val" sa han mjukt och hon skakade på huvudet.
"Han är inte den första. Jag önskade att du aldrig hade fått se den sidan av mig. Jag ville verkligen vara söt och perfekt inför dig" sa hon och Fai vände hennes ansikte emot henne.
"Isis du är perfekt som du är." sa han och kysste henne ömt "Inte heller jag är en fläckfri blomma" sa han och la henne bakåt i sängen. Hon hade först tänkt fråga vad han gjort men tystade när han började kyssa henne på noga valda platser på hennes kropp.

Egeria bara ler och nickar och han drar henne ner på sängen. Natten är ännu ung, men de har inte hela natten på sig. I gryningen skulle Isis komma och byta med Egeria. "Kom min skön." flinar Lancelot och drar av sig manteln och knäpper upp skjortan innan hankyssandes börjar ta sig innanför Egerias klänning.

Isis låg anfått bredvid Fai som log emot henne. Hon hade aldrig hoppats på att natten skulle bli så bra, men hon visste att den aldrig skulle blivit det med Lancelot.
"Vet du hur vacker du är?" frågade Fai och Isis log.
"Simon brukade säga att jag kunde skapa krig med min skönhet" sa hon lågt och kröp in i hans famn.
"Han hade rätt" sa Fai och strök henne över kinden. "Du saknar honom eller hur?"
"Lika mycket som jag antar att du saknar din bror" sa Isis och slöt ögonen.

Egeria låg i Lancelots armar och de såg solen stiga, Egeria ville inte men hon var tvungen att gå upp. "Tack för en underbar natt." säger hon och kysser honom och han drar henne till sig i en sista omfamning, "Detsamma min sköna." ler han och motvilligt kliver hon upp och klär på sig klänningen som ligger på golvet. Hon log och visste att detta var även bra för Isis, de skulle nu få bevis att Isis vart oskuld när hon gick i brudsäng även om det nu var Egeria i fråga som varit det.

"Isis" sa Fai och kysste henne.
"Mm" svarade Isis sömnigt och tittade på Fai.
"Solen håller på att gå upp, skynda dig nu" sa Fai och hon tittade sorgset på honom. "Vi reser om några timmar så passa på och sov" sa han och hjälpte henne på med klänningen. Han kysste henne och hon lämnade motvilligt hans varma famn och gick emot sitt rum. Hon smög genom korridorerna men ingen av de sömniga soldaterna tittade åt hennes hål, hon förväntades trotts allt vara en tjänare. Hon kom fram till sitt rum och andades ut när hon var innanför.

Egeria såg upp och andades ut när det var Isis och ingen annan, "Vi syns" säger hon till Isis och försvinner sedan ut i korridorerna och andas inte ut försen hon är inne i sin kammare där hon med ett leende på läpparna sjunker ner på sängkanten och inser att de snart skall lämna detta slott och hon skulle få vara med Lancelot även om det inte var officiellt.

Lancelot tittade nästan hatiskt på henne när hon dök upp.
"Det är min kammare" sa Isis varnande och kröp ner i sin säng. Lancelot sa inget utan kröp bara ner han med. Hon kände sig så obekväm.
"Hade du en trevlig natt?" frågade Lancelot och hon var förvånad över att han pratade med henne.
"Den var till belåtenhet" sa hon endast, han behövde inte få veta något mer.
"Fai brukar göra ett bra jobb" sa han och hon stelnade till, brukar? Hur måna kvinnor hade Fai redan haft i sin säng.
"God natt" sa hon endast kallt och Lancelot skrattade lågt. Hon hatade verkligen den mannen, hon undrade hur Egeria kunde gilla henne.

Egeria kryper ner i hennes egen säng och somnar strax hon är både glad och ledsen men önskar att allt vore annorlunda.

Några timmar senare vaknar Egeria och klär på sig, en varmare klänning i grönt och packar ner det sista i kofferten innan stalldrängen skall hämta den och Isis alla saker. Sedan går hon till Isis rum och knackar på även och Lancelot är där så skulle Egeria hjälpa Isis att göra sig ordning för resan.

Isis vaknade några timmar senare och klev upp. Hon slängde en blick på Lancelot som låg kvar i sängen, han var dock vaken. Hon struntade i att hälsa på honom utan gick fram till garderoben och tog fram en ljusblå ryttarklänning.
"Behöver du inte Egeria till det?" sa han hånfullt när hon började ta av sig klänningen. Hon tittade på honom utan att skämmas, trotts att hon knappt var klädd.
"Egeria är officiellt min kammarjungfru, men jag kan nästan göra allt hon gör. Hon är i första hand min vän" snäste hon och drog på sig klänningen. Isis borstade håret.
"Jag trodde du var en bortskämd liten prinsessa" sa Lancelot lågt och Isis vände sig om emot honom.
"Om du hade sett med ögonen hade du sett vem jag var." sa hon bara. Hon förstod sig inte på honom. Ena stunden var han elak nästa snäll.
"Fai har alltid varit bättre på det än mig" sa han och Isis nickade bara och började sätta upp håret.
"Kom in" säger hon när hon hör knackningen.