Murderous private roleplay.

"Eh... tar bort dem?" Svarar Kazou, som om det var självklart.

Azura tittade på honom.
"Jag kan inte döda folk, det trodde jag du förstått när jag räddade dig" sa hon lågt. hon förstod inte hur Kazou kunde ta på det så lätt.

"Men då är det väl bra att jag kan det åtminstone." Svarar Kazou med ett faktiskt allvarsamt uttryck i ansiktet. "Fast om du inte vill vara delaktig så kan jag helt enkelt säga åt dig att titta bort." Fortsätter han vulgärt nog.

"Ja någon nytta skall du väl göra" sa hon och log halvt. Hon försökte skämta men hon var inte säker på om det var roligt eller inte. "Tack, men jag har sett människor dö, även om jag inte gillar det så är det så livet är" sa hon lågt.

"Antar det." Säger Kazou och undrar om det var värt något annat än att ta ett liv eller två, aja.
"Uppfattat." Svarar Kazou på det låga uttalandet.

Azura tittade på honom. Hon drog upp benen till hakan, hon var fortfarande inte säker på om hon kunde lita på honom. Hon tittade upp och mötte hans blick.
"Kommer du försöka döda mig när dem som jagar oss är döda?" frågade hon.

"Nej, det kommer jag inte." Svarar Kazou sanningsenligt, han har ingen anledning längre då döda män inte får någon lön, dessutom så är det svårt att döda någon som kommit en närmare än nyligen bekanta.

Azura tittade lättat upp, hon andades ut.
"Då behöver jag inte oroa mig för det och tack" sa hon leende och la sen huvudet på sned. "Vi borde kanske sova?"

"Ja, kanske. Jag sticker tillbaka till mitt rum." Säger Kazou och lämnar rummet för att gå till sitt eget.

Azura tittade efter honom. Hon visste inte varför men plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Hon kröp ihop i sängen och drog täcket över sig.