PRS mellan Medi & Shaana

Ett litet leende lät sig skymtas i krökningen runt Rositas mun men försvann sedan lika hastigt som den kommit.
"Jag tror att sidospåret är utsatt för att förvirra oss, ganska slarvigt faktiskt, vi borde antagligen fortsätta rakt fram bara."

Hon såg sig om och gick sedan till rummet och packade ihop sina saker och såg ut. När skulle Vlad komma hem egentligen? Med en suck så sjönk hon ner och slöt ögonen.

Tiden förflöt annorlunda under en jakt, en vecka kunde lika gärna vara två dagar.
Vladimir var dock ganska säker på att han och Rosita varit borta i kanske fyra dagar.
Han nickade villrådigt sitt bifall. Det här var antagligen det enda han skulle förlita sig på Rosita i hela sitt liv.

Alice somnade kort och vände sig om och regn började falla utanför och snart gick över till åkoväder. Blixtar slog ned och hon vaknade till när ett muller störde henne. Något var där nere och hon tassade ner och såg sig om. "Någon där?"

Rosita log vasst. "Inte lika rapp käftad idag eller?"
När han inte svarade så slungade hon huvudet bakåt och skrattade, det lät djuriskt på något sätt.

(hoppa tills de kommer hem?)

(Ok )

Hon stod utanför dörren och såg de komma tillbaka. Snabbt var hon framme och tårarna föll nere. "Hana har inte varit hemma heller jag.." Hon såg ner. "Jag har saknat er."

Vladimir var verkligen glad att se Alice, utan att han hade tänkt på det så hade han oroat sig kolossalt mycket för om hon mådde bra eller inte. Jakten hade varit framgångsrik. Den hade visserligen hållt på i hela två veckor enligt tidningarna och de hade inte hittat honom men de hade hittat spår.

Hon såg på honom och såg ner. "Jag har saknat er och jag var nära att resa hem till London." Hon ser sig om. "jag lärde mig lite Italienska när du var borta."