I en förändrad värld (Roll för alla)

(( Är det okej om Leia inte fattar? Att hon inte kan bestämma sig om hon tror att Ester är kille eller tjej, och frågar? XD ))

(Sure, men svaret blir ändå kille. XD Edit: Man kan ju inte se att det är en tjej, men hon försöker egentligen bara ge sken av att det är en kille, inte tjej. xD)

(xD)

((AlexZzGör inte det, tro mig jag är den största besserwissen som finns. ))

”Det kommer inte att regna.” Sade Jenna enkelt och började rota i sin ryggsäck.
Allt låg huller och buller utan den minsta ordning.
Hon fiskade upp den sista biten av haren och insåg att tack vare värmen hade den blivit oätlig. Så fann hon det hon sökte, understället. Hon gav det till Sonia. Något hade fångat hennes blick. Ett par gröna, välbekanta nästan lysande ögon.
”Sonia, låt mig få presentera Hundskrället. ”Sade jag samtidigt som jag kastade honom harbiten som gjort oss andra sjuka till honom. Hans slukade den i en tugga och kom gåendes emot oss med ett helt annat kroppsintryck än när Sonia sett honom sist. Han såg nästan löjlig ut då han tittade på oss med stora ögon, spetsade öron och med svansen på vift.

(( xD xD ))

Jag suckade djupt. Jag hade väl anat att om jag skulle träffat någon på vägen så skulle jag nog inte få all kärlek till mig när den personen fick veta att jag var från huvudstaden... Men det kändes ändå jobbigt att få det slängt i ansiktet att det inte var det bästa att komma från huvudstaden.
"Ja, det är jag! Men flytt därifrån efter att blivit våldtagen av en gubbe, så.. Ja... Men mitt namn är i alla fall Olivia!" sa jag och såg mig besvärat om.

Stella mjuknar genast då hon hör det och ler lite mot henne, samma sak hade hänt även henne, inte för att hon tänkte berätta det. "Sorry, det var inte meningen att låta så." säger hon lugnare och nickar, "Jag heter Stella och det här är Ethan." säger hon och fäller ner huvan så hon kan se flickan fullt.

((Good to know, I suppose. X'D))

Ester ser på henne genom mörkret på luvan.
"Så du flyr som de flesta andra då." Säger Ethan och Ester rättar till luvan så att den ska dölja lite extra. Hon är Ethan, hon är Ethan. Hon måste bara börja tro på det först.

Sonia ryckte till. Senast hon sett hunden var den som en stor, dödsbringande best som slet strupen av det som kom honom nära. Nu såg den inte läskig ut, men Sonia höll sig på sin kant och bestämde sig snabbt för att hon inte skulle komma på kant med detta djur. Så hon klappade honom lite tafatt bakom örat innan hon tog emot understället. Hon drog av sin jacka och satte på sig understället över linnet för att inte Jenna skulle tycka att hon betedde sig illa. Med byxorna blev det lite svårare, och lite rodnande tog hon av sig jeansen och drog snabbt på sig underställsbyxorna. När hon sedan satte sig kände hon sig märkligt lugn och det kändes på något sätt som om hon blottat sin själ eller något sånt flummigt. Sonia väntade oroligt på Jennas reaktion.

Leia fortsatte, ganska långsamt, men hon fortsatte.
Hon såg sig fundersamt omkring, hennes ögon vilade på varenda centimeter av världen framför henne.
Hennes blick stannade vid en stor sten, en sten som var misstänkt lik en grotta.
Hon skyndar sig fram till den och kliver in utan att tänka.
Hon ser runt i den och håller på att skrika rakt ut av förvåning då hon ser alla människorna där inne.
"Vänner eller fiender?" frågade hon snabbt och backade ett steg, men slängde in flickan, eller kroppen.
"Vet någon vem hon är?"