prs eragon

"Det här går inte. Jag är trött på att du alltid ska starta bråk, jag är trött på din lättretlighet och jag är trött på din respektlöshet. Jag tänker inte undervisa dig längre. Ge dig av."
"Murtagh har rätt. Vi kan inte undervisa dig så som du håller på. Ni får ge er iväg och försöka utbilds er själva. Ni är utstötta från och med nu. Faor, jag är hemskt ledsen. Dig skulle jag gärna behålla som elev"
Jag står där orörlig och chockad. Utstött? Förvisad från att lära mig att bli ryttare? Jag förstår inte det här. Jag förstår ingenting längre.

Jag går tillbaka samma väg som jag kom.

Faor verkar prata med våra lärare. Själv är jag helt paralyserad.
"Du har rätt Faor. Shari, du får en sista chans. Ni kan stanna, men om du startar bråk eller är respektlös en enda gång till så finns det ingen återvändo för er."
Jag sjunker ner på knä och nickar, för vilsen för att säga något.

Men sedan stannar jag. Jag vill inte gå tillbaka dit. Aldrig någonsin.

Jag märker att Murtagh springer iväg efter Anya. Antagligen för att hämta henne.

Sauron kommer flygande.

Faor hjälper mig upp på benen och lugnar mig och ger mig kraft. Jag springer efter Murtagh. Jag tänker be om ursäkt för allt sammans och sedan hålla tyst om jag inte måste säga något.
"Anya, jag måste prata med dig."

"Varför det?"

Jag öppnar munnen för att säga något och stänger den igen. Jag gör ett nytt försök. Det går inte bättre.
"skärp dig Shari, bara be om ursäkt så är det gjort"
Jag sänker ödmjukt och skamsen huvudet.
"Förlåt mig. Förlåt för allt jag har gjort mot dig. Jag kommer aldrig göra om något sånt."
Rösten låter rädd och darrig. Inte alls den röst jag är van att höra från mig själv.

Jag vet inte vad jag ska svara så jag är tyst.