Eragon [privat]

''Vem är där ute?''

"Jag kallas för Angela, och jag antar att ni inte tog illa upp för att jag hjälpte draken och människan? Fast ingen av er verkade vilja göra det.
Angela. Jag känner igen namnet.
"Du, Shea, är inte det den där galna kvinnan med varkatten som hjälpte varden rätt mycket."
Både varkatten och kvinnan tittar på mig.

Murtagh rycker på axlarna.

Shea börjar fnissa lite.
"Vad är så roligt?"
"Det får du ta reda på själv."
Shea börjar skratta mer. Katten och Angela tittar fortfarande på mig.
Då plötsligt förstår jag. De hörde vad jag sa till Shea. Jag rodnar.
"Ska vi gå in och se hur de andra har det?
Vi går tillbaka in.

Jag ser några komma in.

Nu när jag inte är skadad längre har jag lättare att förstå vad Murtagh menade. Hon är en ande just nu. Det måste betyda att hon har lämnat kroppen.

En stor katt stirrar på mig. ser den mig? frågar jag Murtagh. Han nickar

"Var det ni som hämtade hit kvinnan så hon skulle hjälpa mig?"
Shea fortsätter fråga katten om allt möjligt.

Murtagh skakar på huvudet. ''Nej''

"Hon hjälpte mig i alla fall. Tack. Vad var det du sa om någon ande förut?"
Jag vet inte säkert om han verkligen sa det jag hörde.