Hjältar och Gudar *PRS MELLAN Ginny!!!! OCH AlexZz*

Deianeira tänkte efter.
"Inget kan upphäva Medusas förstening, nej. Men det är ju inte säkert att han blev förstenad över huvud taget. Om det är som naiaden sa, så lever han ju och frammanar monster. Du kanske har rätt. Kanske är det han gudarna behöver hjälp med ändå?"

[I want him to be all egoistic and run off right now. XD Men han är inte en sån char. XD]

"Kanske, men hur slåss man mot en man som är tillräckligt stark för att hålla himlen borta från jorden?" Undrar Alexis och gissar på att hans tråd inte är till någon större hjälp mot något sådant. Han gick ju emot gudarna och hans bror... "Finns det någon chans att en titan kan ta sig ut ur Zeus fängelse?" Frågar Alexis snabbt, för att försäkra sig att Atlas bror inte borde ha makten att komma tillbaka.

((LOL X'D Jag vill att Deianeira ska komma upp med en jätteawesome brilliant plan men jag kan inte komma på någon ... X'3))

"Titanerna är inlästa i Tartarus, den mörkaste och ondaste delen av Underjorden. Därifrån kommer de värsta monstrena också. Det finns en chans om de får hjälp utifrån, men det är en så liten chans... Det har ju inte hänt förut, menar jag." Sa Deianeira och rynkade pannan. "Och Atlas är inte starkare än andra titaner, problemet är att två halvgudar som oss inte har en chans mot en titan. Kanske om vi får hjälp av gudarna... Men nu måste vi fokusera på att komma till Olympos oskadda."

((That's damned. TwT))

"Det låter bra att ta en sak i taget." Säger Alexis lättat, som egentligen inte vill tänka på att bli krossad mellan Gaia och... himlen. Nu har han glömt bort vad den kallas, han borde kunna det - fast han borde också bara leva ett lagligt liv utan bråk men det är också omöjligt.

"Bra." Sa Deianeira.
Hon kunde inte skaka av sig känslan av att vara förföljd, men efter ett tag slutade hon titta sig över axeln varannan minut. De promenerade i tystnad ett tag, innan Deianeira påpekade:
"Det börjar bli mörkt. Ska vi slå läger?"

"Av någon anledning vet jag inte om det är en bra eller dålig idé..." Svarar Alexis dröjande. "Men jag håller mig till träden." Fortsätter han och klättrar genast upp i närmsta träd.

"Troligen en mycket dålig, men människor behöver vila och äta, även om det sätter deras liv på spel. Tyvärr." Sa Deianeira bittert.
Hon spände sin båge, gick in i skogen, skjöt några harar och satte sig under trädet Alexis var i.
"Kom ner, klätterapa, jag tänker inte göra allting själv." Skämtade Deianeira och tände en brasa.
Snart hade doften av grillat harkött fyllt luften runt omkring de.

"Ja, jag gissar faktiskt på att det är lite säkrare här uppe än därnere." Mumlar Alexis innan han klättrar ned för att hjälpa till och flå de döda varelserna.

Efter en stund av tyst ätande kände Deianeira mot sin vilja hur hennes ögonlock gled ner.
"Kan du ta första vaktpasset? Jag kommer nog somna ändå, och då kommer jag inte vara någon nytta."

"Visst." Flinar Alexis. "Vill du testa sova i trädet?" Frågar han fundersamt med huvudet på sned och pekandes mot det täta lövverket ovanför dem.