Gadge rollspel för två.

Gale ställde sig också upp och tog sin tallrik och började gå mot stället där man lämnade dem. Tänk att detta kunde vara ett barns enda måltid vissa dagar. Sådan här smörja kan inte vara gott att tvinga i sig en hel tallrik av bara för att klara dagen.

Madge ställde tallriken vid de andra. Hon var fortfarande hungrig men brydde sig inte. Hon tänkte att detta kanske var den enda maten vissa fick på en dag, och tyckte synd om dem. Hon tittade ut över matsalen, på alla barnen/ungdomarna som satt här.

"När ska vi ses då?" säger Gale plötsligt, för det vore ju ändå en fördel om han visste var och när de skulle ses på torget. Så att de slapp leta efter varandra i folkmassorna.

"Jag vet inte" sa hon. Hon visste faktiskt inte ens när det började, eftersom att hon inte var så bra på att hålla koll på tider.

"Det börjar ju vid halv sju tror jag" sa Gale och försökte komma ihåg exakt tid. Han visste att det var där vid någonstans. Inte för att det gjorde något att komma lite försent, tolvans spelare visades ju alltid sist.

"Okej, vi ses väl där då" sa hon och log. Gick sedan ut och mot klassrummet där de skulle vara på nästa lektion. Inte för att lektionen började än, men hon ville vara lite för sig själv, och skriva klart det hon börjat på förut.

Gale nickade och såg efter henne innan han gick emot sitt eget klassrum, trots att han inte började än på cirka 20 hela minuter.

lalalal jag spolar tills efterskolanjagorkarinte

~

När skolan var slut gick hon snabbt hem. Hon ville inte vara kvar i skolan något alls efter denna lektionen. Vad har vissa folk för problem? Tänkte hon medans hon skyndade hem.

Gale var nästan som en av pilarna han sköt emot djuren i skogen efter skolan. Snabb och var snart vid sitt mål. Målet var oftast hemma för att lämna eventuellt skolarbete. Men idag var det inget att lämna så han gick emot den närmsta öppningen i stängslet, så han kunde komma ut och kolla igenom fällorna lite snabbt innan han var tvungen att gå hem i tid för spelarparaden.

När hon kom hem sprang hon direkt upp på sitt rum. Kastade jackan på marken och satte sig i sängen. Hon ville inte gråta, men om hon fortsatte tänka på det här skulle hon antagligen göra det.