Uppdraget! (Rollspel Privat)

Lea stoppar tillbaks listan och stirrar ut i den mörka skogen. Jaha, vad skulle hända nu? De har 10 distrikt kvar, och sen är det ju huvudstaden. Lea suckar lite.

Jag vill inte somna men jag gör det endå! Jag drömmer om min familj, men dem lämnar mig att dö när jag förblöder när jag hoppade över staketet. "nej nej nej!" säger jag men fortsätter att sova.

Lea hör Torccie prata i sömnen. Hon drömer antagligen en mardröm igen.
Lea lutar sig mot stammen och tittar ut i den mörka skogen. Träden höjer sig som långa svarta skepnader. Hon känner hur en mjuk skugga omringar henne, det är obehagligt. Skuggan sluter sig om henne och hur mycket hon än försöker så går det inte att hålla sig vaken. Hon somnar.
Svrata skepnader omringar henne. Det luktar blod och rosor. Hon försöker slita sig loss från skuggan som omringat henne. Men greppet är hårt och det gör ont. Hon känner hur flera overkliga händer tar tag i henne och drar henne neråt. Greppen är hårda om armar och ben. Allt sluter sig runt henne och hon varken ser eller känner något, förutom smärta.

Jga ser hur dem går och fnyser åt mig, jag sträcker mig efter dem men dem försvinner in i skuggan.

Lea vaknar med ett ryck. Hon känner tårarna bränna bakom ögonlocken. Hon tittar på sina armar. Vart kom blåmärkena ifrån? De kunde väl inte vara? Det fick det inte vara! Hon fattade inte att hon hade somnat. Hon tittade på benen, blåmärken där också. De var dock inte alldeles illblå, men de syntes ganska bra.

Jag skriker åt dem att komma tillbaka men ingen kommer. Jag vaknar upp och känner hur tårarna rinner för kinnderna. Jag ser mig omkring och ser att Lea hade vaknat nu oxå. " somnade du oxå?" frågar jag hest och känner hur det värker och bränner i hela kroppen.

Lea nickar stumt och kryper ihop på grenen. Hon känner sig liten, hjälplös, svag.
Det dunkar oroväckande i hennes huvud och en ensam tår rinner ner för hennes kind.

Jag ser henne krypa ihop. Jag öppnar väskan och tar fram min sovsäck, jag lindar den runt mig, jag tar fram Leas sovsäck oxå och lägger den på henne. Jag känner på grenen som var hård och stel, daggen kom och jag kännde hur dimman slöt sig.

Lea drar sovsäcken tätare runt sig. Hon vill inte att Torccie ska se blåmärkena, så hon måste behålla sin jacka på ett par dagar eller så.

Jag blundar och känner hur tryckt det var med en ryggsäck runt sig. Jag somnar snabbt men jag drömmer inte så mycketz.
Några timmar går och jag vaknar av solen i ögonen. Jag ser att solen letar sig fram bakom alla grenar och träd så det var alltså dags att packa för att bege sig till 10.