The star games

vad bra

Lupinfan oh yes, tortyr hahahaaaaa älskar bilden

Borde jag fatta? Känner mig lite trög...

nej det kanske inte var så uppenbart som jag tänkte först... för att jag skriver först typ tre A4 sidor men sen så kortar jag ner allt så att ni inte behöver sitta och tråka ihjäl er med massa detaljer, och jag hade inte skrivit så mycket här om dom.

Jag tycker om detaljer

Oj vilket jobb du måste göra
Jag tror att alla här vill läsa orginalberetättelsen, jag vill i alla fall det

Super bra (men dog ) men du skriver jätte bra också
___________________________________
Ännda gången vi backar är då vi tar sats

Bäst! ♥

KAPITEL 6-tredje dagen.

saganda och Lupinfan satt vid en eld alldeles bredvid ymnighetshornet och tittade på ansiktena på himlen. Folk som de dödat. Miskel, Pixi, Ron.Weasley, Sovsvampen, Zmaragd, Lavender3088 oct Sanna1324567. Sju döda på en dag. Om de hade tur skulle ingen behöva dö imorgon.

Solen stod högt på himlen när Draconifors vaknade. Det var en ovanligt varm dag, säkert 25 grader. Eller mer.
Hon och PotterHunger hade ätit upp all mat igår, så de gav sig av för att jaga i ett långsamt tempo, eftersom Draconifors var tvungen att stödja sig på sin kamrat. Hon hade fortfarande ont i foten.

Efter två timmar hade de fortfarande inte hittat något. Inga djur, fiskar, nötter eller frukter. Deras magar kurrade och halsarna var snustorra. Idag var tredje dagen utan vatten. Hur länge kan man överleva utan något att dricka?
Plötsligt kollapsade Draconifors. Vätskebrist, tänkte PotterHunger, och drog upp henne ur vattnet, slog henne i ansiktet så att hon vaknade till lite grann och pallade upp henne mot en bred trädstam. Draconifors blinkade yrvaket och strök håret ur ansiktet. Vad var det som satt på hennes hand? En tjock svart larv eller något. Det såg ut som om den växte. Sedan såg hon flera larver på armen. Kanske fem stycken.
"BLODIGLAR" tjöt PotterHunger, "SPRING!"
En stor våg av iglar kom rullandes över vattnet och begravde Draconifors och PotterHunger. Båda tömdes på blod på mindre än två sekunder och två kanonskott avfyrades.

Hermia jublade inombords. Två mindre att döda. Två steg närmare att få åka hem. Om hon hade räknat rätt var de bara fem kvar, om man räknade med henne.
Hon hade bundit Harrypotterr så att han inte kunde strypa henne i sömnen. Hon drog i repet som satt fast i pojken så att han skulle gå snabbare.
Hermia vacklade till. Vad hände med henne? Var hon sjuk? Hon kände sig yr och trött. Om hon bara kunde få sova en stund.
"Sätt dig med ryggen mot trädet där." sa Hermia och pekade. HarryPotterr gjorde som han blev tillsagd.
Hermia band fast honor vid trädet oct klev pup på hans axlar så att hon nådde den tjocka grenen över hans huvud. Hon klängde sig upp och satte sig till rätta. Just som hon skulle somna hördes presidentens dånande röst säga:
"Kära deltagare! Tre dagar har ni fått genomlida utan vatten. Vid solnedgången ikväll finner ni vatten vid ymnighetshornet. Lycka till."
"En fest. Så trevligt" sa HannaPanna sarkastiskt för sig själv. Hon var svettig, trött, fruktansvärt törstig och irriterad på precis allt. För att muntra upp sig själv började hon sjunga;
"When you're alone and life is making you lonely
You can always go - downtown
When you've got worries, all the noise and the hurry
Seems to help, I know - downtown
Just listen to the music of the traffic in the city
Linger on the sidewalk where the neon signs are pretty
How can you lose?"

fortsättning om en vecka ha de bra så länge ♥

Awesome

Vänta, nu hänger jag inte med, inte dog jag väl i förra kapitlet? Jag var ju med i slutet...