Privat rollspel!

"Vi vet ju inte var han 'sover'." Säger María.
"Och, ja, vi är väl rädda om vårt eget skinn också..." Säger Derek efter henne. María vill inte riktigt förlora hela sitt liv för att hämnas på någon...

"Där kan jag nog hjälpa er, jag kan säkert lista ut vart han sover" säger Alison leende och nickar sedan "jag förstod det, och ni skall inte behöva offra era liv. men kan ni inte fly? eller har ni också förtrollningar över er som gör att ni måste stanna här?" fårgade hon och såg upp på stjärnhimlen

"Jag har." Säger Derek sorgset. María har inte direkt en förtrollning.
"Jag har bara ingenstans att ta vägen." Säger María. Hon har ingenstans att ta vägen, ingenstans. Förutom kyrkogården.

Alison ser på María lite sorgset
"Men du har en hel värld där ute och jag lovar att du säkert hade hittat någon stans där du kunde finna dig till ro, inte för att jag misstycker att ha dig här" sa Alison leende och såg sen på Derek och log sorgset mot honom med

Derek ler uppmuntrande. María ler inte. Hon vet att det finns, men oavsett var hon är finns det inte något ställe som skulle kunna acceptera henne. Men samtidigt skulle väl ingen acceptera ett monster?

Alison såg på María och undrade om hon sårat henne, för det hade inte varit hennes avsikt. men hon skulle göra vad som helst för att vara fri och komma här ifrån. hon vände sig mot dörren och såg att Dracula smugit upp på dem och hon gav honom en irriterad blick men sa inget. hon var så trött på att han kom och la sig i hela tiden. Dracula slog sig ner i en av fåtöljerna
"Man kan tro att ni planerar en konsperation mot mig" sa han och såg på dem alla tre

María fnyser åt Dracula, han kan dö, förtäras i solen eller kollapsa under en påle. Han kan bara... försvinna.
"Var har du fått den idén ifrån?" Undrar María och ser nästan oskyldig ut, bara nästan. Dracula ser road ut över uttalandet.

Alison valde att inte se på Dracula utan på himlen
"Ni är inte direkt bra på att vara hemliga" sa han bara och reste sig upp och gick fram till Alison "kom ihåg din mor" sa han hotfullt och hon funderade på vad hon skulle svara men log sedan
"Vet du vad, det rör mig faktiskt inte ryggen. hon övergav mig så om du nu har henne och dödar henne gör det inte mig något" sa hon och mötte allvarligt Draculas blick och han såg kallt på henne
"I så fall har jag ingen användnign för dig" sa han och tog tag i henne och tänkte precis bryta nacken av henne
"NEJ!" sa Derek och de båda såg på honom och Dracula log innan han började skratta
"du gillar henne, det är underbart" sa han och skrattade när han lkämnade rummet och Derek vek ner blicken och Alison visste inte vad hon skulle göra

Marías förut kalla ögon lyser plötsligt av en röd ilska. Hon behärskar sig dock. Även fast ögonen inte ändrar färgnyans.
"Djävul." Säger hon med en iskall ilska. Hon hatar varelsen. Saken. Dracula är lika mycket värd som ett ting för henne just nu. María ser att dörren är öppen, hon reser sig upp och smäller igen den. Turligt nog kan hon behärska sig tillräckligt för att inte göra sönder den.

Alison såg förstå på Derek som nästan såg ut att skämmas för att han gillade henne och hon undrade om det var så hemskt att gilla henne? var hon så hemsk? och som om han kunde läsa hennes tankar såg Derek på henne
"Det som är hemskt är att Dracula vet" sa han lågt och hon nickade försiktigt och hon visste inte vad Dracula tänkte göra. Alison såg sen på María som smällde igen dörren och hon ryckte till
"María är du okej?" frågade hon försiktigt, hon såg att hon var arg men hon visste inte varför