The mugglis games nummer jag vet inte vad... [SV]

Dag fyra är nästan klar!
Känner att det blir en hel del tårar, men det känns inte som det blir verkligt annars på något vis. Dessutom vill jag lägga vikt på känslorna, för att det inte ska bli som att ni vill att alla ska dö. (jaja, önska mig lycka till, jag kan inte konsten att skriva om starka känslor verklighetstroget )

^ Bra ♥

Good

Längtar (fast det är säkert jag som dör )

Dag 4

AlexZz ligger på rygg i gräset under äppleträdet. Hon har fortfarande inte lämnat platsen där Nelly1513 blev mördad. Kroppen är redan hämtad, svävaren tog den när hon var och letade i närheten efter Kate Malfoy.
Hon har tänt en eld precis på den stora blodiga fläcken i gräset, rent symboliskt. Den är farlig, eftersom hon kan bli sedd, men AlexZz tycker att det är värt risken. Den lilla brasan är på väg att falna, det glöder bara lite i askan nu.
Plötsligt syns det en svävare på himlen. Först tänker hon inte på det så mycket, men snart ser hon något komma mot marken. En liten silvrig fallskärm. AlexZzhoppar upp på fötter, och fångar upp den. I den hänger ett prydligt balanserat fat i tre trådar, med något på. Det är någon lyxig rätt från huvudstaden. Hon minns inte vad den hette, men att det var otroligt gott när hon fick det på tåget. Dessutom finns det en kniv på fatet.
AlexZz stoppar kniven i bältet, glad över att äntligen ha blivit sponsrad. Hon ska just börja äta när hon upptäcker en sak till som kom med fallskärmen. Det är en liten liten lapp, med ett meddelande.


”Jag saknar dig”

Det blir för mycket. Hon vet inte hur länge hon har lyckats hålla undan tårarna, men nu rinner en liten tår ner för hennes kind, och droppar ner i den glödande askan. Det fräser till när den får kontakt med den, och sen är den borta. AlexZz tittar en lång stund i askan, och inser att det är så det är. Nelly1513 är borta, borta för alltid, precis som tåren när den nuddade den glödheta askan. Hon kan inte komma tillbaka, men det finns en sak AlexZz kan göra för henne än. En enda sak, som hon vet att Nelly1513 hade velat.
Hon måste vinna spelen och komma ut från arenan levande.

Karriäristerna är uttråkade. Det har dött hela 14 personer, men nästan inga av morden var det de som begick. De kanske kan skylla på att de bara är två, men de känner att de måste skärpa sig.
Därför ger de sig iväg för att hitta deltagare. Inte bara hitta egentligen, inte ens bara hitta och mörda. Det har gått alldeles för lång tid, så nu vill de plåga någon länge innan nådastöten.
Lucy och Rose tar täten, och de går djupare och djupare in i skogen. De längtar efter att få döda och de sjunger och skrattar medan de skuttar fram mellan träden. Plötsligt knäcks en gren i närheten. Både Lucy och Rose och Sanna1324567 tystnar på fläcken, medan de smyger mot platsen som ljudet kom från.

HannaPanna stannar upp. Hon och EMELESEL är på väg genom skogen till en ny säkrare lägerplats, eftersom det är farligt att stanna länge på samma plats. Hon har hört sång inte långt bort. Den har just tystnat, och hon ser ett någon komma mellan träden.
”Spring!” ropar HannaPanna desperat till EMELESEL.
De har kommit överens om att springa åt olika håll om de blir attackerade, och EMELESEL försvinner direkt iväg. HannaPanna ska också till att springa när hon får sanna1324567s pil i den högra foten. Benen viker sig, och hon trillar ihop på marken. Det går inte mer än några sekunder innan båda karriäristerna har hunnit fram till henne. HannaPanna försöker slå bort dem så gott det går, men båda är mycket starkare än hon, och sanna1324567 får ett hårt grepp om hennes armar. Där kommer Lucy och Rose med en kniv, och en farlig glimt i ögat. HannaPanna sluter ögonen. ”Låt det bara gå fort” tänker hon. Men karriäristerna verkar inte alls tänka i de banorna. Hon känner flera hugg i armarna, benen och magen. Till slut tappar hon medvetandet, och karriäristerna tröttnar. De låter henne ligga, eftersom hon ändå inte har en chans att överleva.
EMELESEL är helt säker på att hon har skakat av sig karriäristerna vid det här laget. Men hur gick det för HannaPanna? Långsamt börjar hon försöka ta sig tillbaks till platsen där de kom ifrån varandra. Hon vill vara säker på att de inte fick tag i henne direkt.
Karriäristerna verkar redan vara långt borta när hon hittar tillbaka. HannaPanna ligger blodig på marken.
EMELESEL springer fram och faller ner på knä framför sin vän, som verkar vara medvetslös. Men död kan hon inte vara, för då borde man väl ha hört kanonskottet?
Hon stryker undan håret som klibbat fast i pannan och utmed kinderna av blodet, och tar HannaPannas hand i båda sina.
HannaPannas ögon öppnas långsamt, och hon ler när hon ser EMELESELs ansikte.
”Sjung” viskar hon, trots att allt blod hon svalt och huggen i magen gör det nästan är omöjligt att säga något. EMELESEL minns knappt någon melodi över huvud taget. Hon har förträngt allt utanför arenan, eftersom hon aldrig mer kommer få se det ändå. Så hon sjunger den enda melodi hon kan minnas.

I remember tears streaming down your face
when I said I’ll never let you go.
When all those shadows almost killed your light.
I remember you said
don’t leave me alone,
But all that’s dead and gone and past tonight.

Just close your eyes,
the sun is going down.
You’ll be alright,
no one can hurt you now.
Come morning light,
You and I’ll be safe and sound.

Don’t you dare look out your window,
darling everything’s on fire.
The war outside our door keeps raging on.
Hold on to this lullaby,
Even when music’s gone. Gone.

Just close your eyes,
the sun is going down.
You’ll be alright,
no one can hurt you now.
Come morning light,
You and I’ll be safe and sound.

Just close your eyes.
Vid de orden sluter HannaPanna ögonen på nytt.

You’ll be alright.
Smärtan avtar långsamt, den är svår att känna. Men andetagen är tyngre än någonsin.

Come morning light
You and I’ll be safe and sound.
HannaPannas andning upphör, och kanonskottet hörs. De sista orden i melodin dränks av EMELESELs snyftningar. Hon är ensam. Helt ensam på en livsfarlig plats, med folk som vill mörda henne överallt.

Sahara Potter och ginnyw123 har hittat Kate Malfoys nya träd. Snart ska det bli minst en spelare mindre. ginnyw123 har laddat pilbågen, och siktar från en buske där hon gömt sig upp mot Kate Malfoy som sitter i trädet, medan Sahara Potter går fram som lockbete. Hon har en liten sköld med sig för nödfall, men ginnyw123 är så pass skicklig och snabb med bågen att det nog inte ska behövas. Mycket riktigt så sticker Kate Malfoy fram huvudet ur trädet för att kunna sikta ordentligt med kniven, och snart ramlar hon ner med en pil i tinningen.
ginnyw123 går fram och drar ut pilen så snart de har hört kanonskottet. Den får inte gå till spillo.

Celest Gaunt och Victoire Weasly har slagit läger på ett nytt ställe. Celest Gaunt har hämtat sig förvånansvärt bra efter gårdagen, men de vill ändå inte ge sig ut för att leta fler deltagare. Istället kurar de ihop sig tillsammans medan mugglislåten spelas den kvällen.
Två ansikten visas. HannaPanna från distrikt 5 och Kate Malfoy från distrikt 12.
Mugglislåten spelas igen, och sen blir det tyst på arenan.
”Jag tar första vakten” säger Victoire Weasly, och sätter sig till rätta lutad mot ett träd.

Jag dog!!!
Bra!

Jättebra!

AWESOME!!
Jag dog, men det var en fin död

Awesome ♥