The Mugglis Games nummer 1 000 000

Scary!

det var kul bara

Jaha
Men du är medveten om att du skickade ut 24 meddelanden precis va?

hahah ojdå

tänk efter nästa gång.

Jaa, men bra att du vet det nu

GUD VAD AWESOME KAPITEL DU ÄGER PÅ ATT SKRIVA JAG LÄNGTAR EFTER NÄSTA KAPITEL JAG VET ATT DETTA KOMMER BLI JOBBIGT ATT LÄSA UTAN PUNKTER OCH KOMMATECKEN OSV MEN JAG ÄR GLAD OCH DET HÄR KAPITLET VAR SUPERAWESOME.
Hehe :3

SUPERBRA!

JAG LÄNGTAR TILL NÄSTA KAPITEL. VI KAN SÄGA ATT JAG SITTER BÄNKAD FRAMFÖR MIN TV OCH VILL SE BLOOOOD xD

DAG TVÅ

Lucy och Rose tittade upp mot den ljusblå himlen. Inte ett moln rörde sig däruppe, och det var kvävande hett. Hon hörde vingslag och tittade upp. En stor, mörkblå fågel var på väg mot henne, med de vassa klorna utfällda. Lucy och Rose skrek högt och försökte skydda sitt huvud med armarna när fågelns klor trängde in i hennes arm.

Ellie Lovegood hörde skriket och väckte snabbt Ekkiis. Hon satte sig käpprakt upp och tittade sig förvirrat omkring. Sedan hörde hon ett till skrik, och i ögonen blinkade den vanliga vettlösa mordblicken till. De hoppade upp och gick ut ur ymnighetstornet.

Soda såg hur Ekkiis och Ellie Lovegood kom ut ur ymnighetstornet och hjärtat frös till is. De andra klarade hon, men inte dom. Hon visslade till och fågeln lämnade Lucy och Rose för att flyga till henne. Hon hoppade snabbt upp på fågeln och han satte iväg uppåt.
”Var är min jävla pilbåge?!” hördes Ekkiis arga röst långt därnere.Soda svävade uppåt, hon kände sig fri.

Luna.Lovegood höll ett hårt grepp om sitt saltkar och steg ut från trädets skyddande skugga. HarryPotterr tittade genast upp och greppade sin kniv, men Luna.Lovegood höll upp händerna för att visa att hon inte hade något vapen på sig. Hon gick oändligt långsamt fram till grytan och hällde i lite av saltet i den.
"Det smakar bättre med salt i" sade Luna.Lovegood glatt och HarryPotterr log och bad henne sätta sig ner bredvid sig.

Sahara Potter sprang genom skogen. De var efter henne, det var det som avifors sagt. Hon visste inte vilka, men hon vågade inte stanna för att ta reda på det.

Ginny00 var rädd. Tankarna rusade runt i huvudet, oförmögna att få fatt på. De gick i samma banor, och varje slutade med de orden.

Soppan är giftig. Du kommer dö snart här.

Hon ville inte dö. Men faktumet kvarstod, hennes mage smärtade något otroligt och små svarta prickar hade dykt upp på hennes näthinna. Hon såg dubbelt och en kraftig yrsel träffade henne så hårt att hon föll ner på marken. En svag snyftning letade sig upp ur hennes hals, sedan slöt hon ögonen. Hon hörde vindens sus i träden, hon kände doften av den solvarma marken. Ett kanonskott hördes och hon visste det. Hon var död.

EMELESEL stannade upp i sitt arbete med fiskenätet när hon hörde kanonskottet. Kort efter det hördes ett till och hon räknade på fingrarna hur många som var kvar.
”Femton personer kvar nu då!” sade hon till Victoire Weasly som precis kommit till henne.
”Det är bara dag två, det hinner dö fler” flinade Victoire Weasly.
”Snart borde de visa de som dött, vi måste ha fixat sovplats innan dess.” sade EMELESEL och drog med sig Victoire Weasly in i skogen.

Twix tittade ut från det ihåliga trädet när mugglislåten började spelas.

ssslytherin s, Ginny00 s, Lucy och Rose s och avifors s ansikten syntes på himlen.

Det var inga sponsorgåvor med i detta kapitel, men i nästa så lovar jag att ta med dem

Jättebra