Framtiden är här

Zero såg på Nayne en stund och vände sen bort blicken "du påminner om en tjej jag kände en gång, jag kunde inte hjälpa henne. men jag kan hjälpa dig" sa han lågt

Jag tittade upp i taket. Jag vågade inte säga något.

Zero tog ett av glasen som stod på nattduksbordet och skar bet sedan upp ett sår på handleden och lät lite av blodet rinna ner i glaset innan såret läkte.
"här. det hjälper om du vill ha det" sa han och reste sig upp och gick mot dörren

"Ja..Jag kommer dock inte kunna somna nu..." Muttrade jag och tog en klunk av Zero's blod. Blodet!? Det smakade exakt som det gjort när jag vaknade från stötnålen. Jag darrade lätt.

"försöka sova, du behöver det" saZero och lämnade rummet och gick in till sig och slängde sig på sängen

Jag låg kvar i sängen och tänkte på dagen. När jag tänkte på Zero så pirrade det till i magen. Jag slöt ögonen.

Jag befann mig på en äng,omgiven av skog. På ängens mitt på en kulle växte en ståtlig ek. Jag satt under det och hörde fåglarnas kvitter. En blek skepnad gömde sig bakom träden i skogen. Med nyfiken het skuttade jag fram. Jag stannade en snabbis för att undersöka den vita klänningen jag bar. Det var Zero som stod där dold av skogen. Zero log inte,vilket jag nyss gjort. blod sipprar ned från hans ena mungipa, hans ögon blir röda, hans mun rör sig men får inte fram ett ljud. Jag börjar gå mot honom då han faller på knä. 3 gestalter i svarta kåpor stiger fram ena är en blek tjej med blont långt hår hon tar ena handen på hans axel. Hans ansikte mörknar och sprickor visar sig. "Vad gör du?" väser jag. Tjejen tittar på mig och ler. "Han har gjort sitt" säger hon.

Jag vakknade av mitt egna skrik.

Zero hade inte hunnit somna innan han hörde Naynes skrik och reste sig från sängen och rusade in till hennes rum. han såg oroligt på henne
"Är du okej?" frågade han och såg sig vaksamt om i rummet

Jag stirrade skräckslaget omkring i rummet när jag höll på att falla från sängen av dörren som slogs upp. Det var Zero som stod där.
"Jag drömde en mardröm bara. Sånt gör alla." Sa jag och försökte låta okej. Jag lade mig ned i sängen snabbt och sneglade mot glaset med Zero's blod.

Zero såg allvarligt på henne
"Nej alla gör inte det och alla skriker inte högt mitt i natten" sa han allvarligt men ryckte sen på axlarna "men om det bara var en mardröm går jag igen" sa han och lämnade rummet

Jag andades tungt. Jag undrade om vampyrer kunde ha mardrömmar. Såklart.. Dom måste kunna få det... Jag låg kvar ett tag och tittade på taket. Det skulle ta ett tag innan jag somnade.