One Way Out. [SV]

Asbra!!!!!

awesome, mer

Azum


Men kommer Ron och Harry att komma mån tro


Eka elrun ono, Frida, wiol förn thornessa!!!


Jag tackar er, Frida, för eran gåva!!!

Atra du evarínya Ono Varda, Däthedr-vodhr.

JdldvddsöakdvdufbAWESOME !!!

Jag. Vill. Kunna. Skriva. Som. Du!!!

azome!

hjrfjuhluijnhukhbbh jag e kär i denna fanfic ♥ . ♥

Kapitel 27.
Hermione Granger:

När Hermione vaknade nästa morgon var bröllopet det första hon tänkte på. En fråga oroade henne mest. Skulle Harry och ron komma? De hade varit fiender med Draco sedan deras första år på Hogwarts. Hon var allra mest orolig för om Ron skulle komma, inte för att hon ens var säker på att hon ville det. Men Harry skulle säkert komma för att kunna stötta henne. Han var hennes bästa vän. Eller hade åtminstone varit det tills han fick reda på hennes och Dracos förlovning på ett ganska brutalt sätt.
Hermione suckade och rullade ur sängen. Dagen hade inte börjat så bra, men hon och Draco skulle gå och fråga professor Dumbledore om hans tillstånd efter lektionerna. Hermione hoppades för en gång skull att de inte skulle få så mycket läxor, inte för att det var särskilt troligt att professorerna skulle vara särskilt pigga på den tanken.
Hon suckade igen och tog på sig sina kläder innan hon gick ner till Stora salen med en bok under armen.
Till hennes förvåning så satt Harry vid Gryffindorbordet, ensam, trots den tidiga morgonen. Han log svagt åt henne och hon slog sig ner bredvid honom.
”Hej, Hermione.” Harrys röst var glanslös när han hälsade på henne för första gången under flera dagar.
”Hej, Harry.” svarade Hermione honom. ”Hur mår du egentligen?” tillade hon bekymrat.
”Inte så bra.” erkände Harry. ”Jag och Ginny har bråkat igen.”
”Igen?” frågade Hermione. ”Åh, Harry!” Hon slog armarna om honom och han snyftade till, nästan ohörbart.
Hon kramade honom hårdare och hårdare tills han flämtade ”Hermione, jag kan inte andas!” Då släppte hon honom och klappade honom istället på axeln. ”Det kommer ordna sig.” tillade hon efter en stund. ”Allt kommer bli bra.”
Han log ett sorgset leende, men tillade sen ”Men, nu går vi tillbaka till dig, hur har du haft det egentligen? Har ni planerat bröllopet än?”
Hermione berättade om hennes och Dracos planer.
”Vi funderar på att ha det i slutet av terminen, då alla läxor ä avklarade.” förklarade hon tillslut. ”Alla på skolan kommer att vara inbjudna och det är helt frivilligt.”
Harry nickade och log. ”Det låter som en bra plan.”
De satt tysta en stund, men sedan frågade Harry ”Men Ron då?”
”Ja, vad är det med honom?” fräste Hermione. Plötsligt var hon på mycket sämre humör.
”Ska ni fortsätta vara ovänner eller sluta fred?”
Hon snörpte på munnen. ”Det är faktiskt hans fel att vi är ovänner, så om han vill sluta fred är det hans sak att föreslå det och be om förlåtelse.”
Harry skrattade. ”Det låter om min Hermione det.”
Hermione skrattade hon med. ”Åh, Harry, vad jag har saknat dig!” hon omfamnade honom igen, noga med att inte krama för hårt. ”Jag har saknat dig med, Hermione!” viskade han, just som en rödhårig figur kom in genom portarna.

Awww... säg att det blir som jag tror :] Awesome ♥