Vamäxan Sarah

JätteBra!

Tack allihopa. ♥

Men nu har jag varit sååå klantig, jag har missat att sätta upp ett kapitel eftersom jag kopierade fel. Har nämligen alltid ett kapitel i förväg. (Inte nu mer då. x))
Så nu måste jag skicka ett till kapitel. (Kapitel... 16 tror jag). Så de två senaste kapitlen har liksom inte "kommit då", eller vad man ska säga.


Kapitel.16

Vi – Charlotte och jag – gick tillbaka till våra rum och vi hittade lite pumpa juice som vi drack. Och sedan såg vi på vårt schema igen och började ta fram böckerna färdigt och så. Sedan – när klockan var lite före 11 – så började vi mot hissarna. Vi gick ganska tidigt eftersom ingen av oss helt visste om vi skulle hitta dit, vi råkade faktiskt ha samma lektion, och båda hade då Försvarstekniker. Som vi skulle ha med professor Snyder. Och många sa att han var mycket sträng, men ändå en väldigt kortväxt man, en intressant blandning helt enkelt. Och man gjorde tydligen rätt i att vara väldigt tyst på hans lektioner.
När vi kom till hissen fick vi leta väldigt länge innan vi hittade knappen Försvarsteknikers klassrum. Och sedan for vi iväg, först vänster, sen neråt, sedan vänster igen, och sen neråt. Och sedan klickade dörrarna upp och vi steg ut och fann oss mitt i ett klassrum fullt med flickar som hade lektion.
”Har ni gått vilse?” sa en kortväxt man kyligt, han verkade inte hade något hår på skallen – säkert Snyder.
”Nej då, vi skulle bara komma hit i tid till din lektion” svarade Charlotte snabbt och gav mig en irriterad blick, vad hade jag gjort nu då?
”I mitt klassrum säger vi professor eller sir!” sa Snyder argt och vände ryggen åt oss för att visa att vi inte behövde svara. Men det gjorde Charlotte ändå.
”Såklart” sa hon och vände ryggen åt honom utan att säga sir eller professor. Hon drog med mig ut i korridoren och vände blicken framåt.
Jag hade haft rätt när jag tänkte att Charlotte inte var en sådan där snäll och söt flicka, hon hade redan blivit osams med en lärare, och vi hade inte ens haft lektion än.
Efter att ha väntat i några minuter ringde det i en klocka – ljudet verkade komma över allt ifrån – och alla dörrar inom synhåll slogs upp och överallt strömmade det ut elever.
När alla elever hade gått gick vi in, vi var de första som hade kommit än så länge.
Charlotte gick direkt och satte sig längst bak i klassen, och jag blev med ens osäker. Skulle hon inte tycka om att jag satte mig brevvid henne, eller ville hon det? Jag chansade och gick och satte mig på vänster sida om henne, hon tittade inte ens upp. Så jag antog att hon inte hade något emot det.
Ytterligare några minuter senare börjar det komma in elever från dörren och de flesta sätter sig så långt fram som möjligt. En kille med brunt rufsigt hår kommer mot oss och han ler – kanske mot mig, kanske mot Charlotte – på samma gång som mitt hjärta tar ett dubbel hopp. Jag var redan kär, och så hade vi inte ens haft en lektion. Men till min besvikelse gick han fram till Charlotte – han hade säkert lett mot henne hela tiden – och kysste henne. Plötsligt var jag väldigt svartsjuk och arg på Charlotte, hon hade tydligen allt. En familj – antog jag – som älskade henne, en pojkvän, och hon vågade till och med ställa sig upp mot lärarna.
Charlotte drog sig undan en aning.
”Sarah, det här är Melvin” presenterade Charlotte den där snygga killen. Melvin log retsamt och blinkade. ”Melvin, det här är Sarah, min nya rumskompis” förklarade Charlotte i samma stund som Snyder kom in genom dörren. Och Melvin gick och satte sig på andra sidan av Charlotte på samma gång som han drog fram sin trollstav. Jag hade redan framme min på mitt bord – lika som Charlotte.
”Hrrhm!” harklade sig Snyder för att få allas uppmärksamhet. ”Det här är er första lektion i Försvarstekniker, och det här är ingen kurs för slöfockar, jag talar snabbt och förklarar allt bara en gång, och räknar också med att ni ska hänga med” började han och satte sig ner bakom ett skrivbord. ”Och nu, på er första lektion, kommer ni att få öva på att få den magiska kraften att få saker att flyga eller flytta på sig” sa han och tog en paus för att börja ropa upp alla var namn, för att försäkra sig om att ingen skulle missa denna väldigt viktiga lektion förstås. Och jag var nästan en av de första som ropades ut, före Alexline och några till.
Efter att han hade ropat upp alla namnen, började han förklara något om trollformeln Wingardium Leviosa, dess historia vill säga. Fast just den delen lyssnade jag inte alls på, jag var fullt upptagen av att titta på Charlotte och Melvin, som stod och skickade lappar åt varandra. Och inte fören Snyder sa åt oss att börja kom jag på att jag inte ens hade lyssnat på när han berättat vad vi skulle göra.
Så i stället för att fråga – han sa ju att han väldigt ogärna förklarade om – så tittade jag på Charlotte och Melvin, hur de gjorde. Fast det var inte riktigt något smart val, eftersom de egentligen inte gjorde något. Eller jo, de gjorde något, nämligen skickade de där fåniga lapparna igen.
”Miss Karlsson och Mr Livenros?” sa Snyder och snäste åt dem. ”Det är meningen att ni ska försöka kasta Wingardium förtrollelsen över er lärobok, inte sitta och skicka hemliga lappar” sa Snyder och steg fram mot Charlotte och tog deras lapp.
”Snyder, ge tillbaka den” sa Charlotte arg, hon hade ställt sig upp och stod nu mitt emot Snyder. ”Ni har ingen rätt att ta den. För egentligen är det min egendom” morrade Charlotte och slet åt sig lappen.
Resten av lektionen sölade långsamt fram till sitt slut, och jag hade ännu inte ens fått min bok att röra sig det minsta. Och snart var det dags att gå. Snyder gav oss till läxa att öva på Wingardium Leviosa, så mycket att boken åtminstone rullade lite.

Hoppas det inte blir för råddigt. xD

Jättebra kapitel

Awesome!

Super

Pure awesomeness ♥

BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄST!!!!

Jag älskar den här ficen och det är något med din profilbild Lills, som gör att jag älskar dig med

SUPERBRA♥

Awesome
Men har hon inte redan träffat Melvin? o.o