Vem är du?

333 ord nu... Inte mycket jag vet, men det är en del grejer jag fastnar på. Heter det lärarrum, personalrum eller något annat? Sen var det något mer som jag inte kommer ihåg... Jag har sämre minne nu, förut var jag tio år, nu är jag elva...

Det heter lärarrum men man kan säga personalens rum också tror jag... Cx

Ok, undrade vad de säger i boken för på våran skola säger vi personalrum...

Mera!
Kommer nästa kapitel snart!
Ff:n är JätteBra!

Kapitel 12:

(Hermione)

Jag känner hur tårar sakta tränger fram ur ögonvrårna. Dumbledore får bara inte vara död, tänker jag sorgset. Jag kollar på Dumbledore igen. Han suckar och sätter sig upp.
”Varför är jag här?” Jag ler och kastar mig om halsen på honom. Madam Pomfrey ler också och går fram mot Dumbledore. Ron och Harry ler – dem också – och Ron frågar: ”Hur känner du dig?” Dumbledore besvarar min kram och svarar sen till Ron: ”Bra, men jag fattar fortfarande inte varför jag är här.”
”Jag tror att minnet var förgiftat”, säger madam Pomfrey allvarligt. Dumbledore kollar minst lika allvarligt på henne.
”Vem har förgiftat mitt minne när det hela tiden har varit på mitt kontor?” Madam Pomfrey rycker på axlarna.
”Jag vet inte. Hur många elever vet lösenordet till ditt kontor?” Dumbledore rycker på axlarna och börjar räkna på fingrarna.
”Bara Harry, säkert Hermione och Ron också”, säger Dumbledore och ler. Harry nickar.
”Jag kan försäkra dig om att vi inte har berättat för någon eller förgiftat ditt minne”, sa Ron allvarligt. ”Så då måste det vara någon lärare”, fortsätter han. Dumbledore nickar sakta. ”Men vem?” Jag rycker på axlarna och ser att Harry gör samma sak. Ron ser fundersam ut, madam Pomfrey också. Dumbledore reser sig upp och börjar gå fram och tillbaka.
”Poppy, du har väl inte gjort det va?” frågar han. Madam Pomfrey ser förnärmad ut. ”Nej, det har jag inte!”
”Jag måste ju fråga”, säger Dumbledore tyst. Madam Pomfrey nickar sakta. ”Det är klart du måste.” Jag börjar gå runt jag också.
”Jag, Harry och Ron kan fråga några av lärarna”, säger jag glatt. Dumbledore rycker på axlarna. ”Gör det om ni vill.” Ron reser sig upp.
”Vi börjar med professor McGonagall”, säger han. Jag nickar. Harry reser sig upp och vi går ut ur sjukhusflygeln.
”Vart tror ni att hon är nu? Har hon förvandlingskonst nu?” frågar Ron.
”Hon har förvandlingskonst nu tror jag”, säger jag. Harry nickar. Vi går mot klassrummet. Ron knackar på den bruna trädörren.
”Du får öppna miss Weasley”, hör vi McGonagalls röst inifrån klassrummet. Dörren öppnas av Ginny.
”Hej Ginny”, säger Harry och ler stort. Jag suckar.
”Vi är här för att träffa McGonagall”, säger jag till Ginny. Ginny ler.
”Förstod väl att ni inte skulle ha tid med mig.” Jag rycker på axlarna.
”Hade mycket hellre varit med dig men…” Ron nickar och går in i klassrummet. Han går fram till McGonagall.
”Vi behöver prata med dig”, säger han. McGonagall tittar frågande på oss.
”Visst. Fortsätt öva, jag måste bara prata med de här”, säger hon till sina elever. De nickar och fortsätter.
”Det är så att Dumbledores minne har blivit förgiftat, så har du gjort det eller har du några misstankar?” frågar Harry. McGonagall ser fundersam ut.
”Ja, jag har i alla fall inte gjort det. Jag har inga speciella misstankar heller.”
”Okej, då vet vi. Förlåt om du tog illa upp men vi måste ju fråga alla”, säger Ron med ett litet leende lekandes på läpparna. Vi går till sällskapsrummet.
”Lösen?” frågar Tjocka damen.
”Vargtass”, säger Ron. Tjocka damen svänger ut så vi kan gå in. Vi klättrar in genom porträtthålet. Jag sätter mig ner i en av de röda, mjuka fåtöljerna framför den varma brasan. Harry och Ron sätter sig också i varsin fåtölj.
”Ska vi fråga Hagrid?” frågar Harry. Jag rycker på axlarna. ”Visst.”
”På något sätt känns det som om vi frågar de mest osannolika. Jag menar, McGonagall, hur mycket dåligt har hon gjort? Och Hagrid?” säger Ron fundersamt.
”Ja, det känns faktiskt så”, håller Harry med. Jag nickar. ”Mm.” Vi börjar gå mot Hagrids stuga. Vi går ut i den kalla kvällsluften. Väl framme vig Hagrids lilla stuga så knackar jag på den bruna trädörren.
”Kom in!” hörs Hagrids röst. Fang skäller. Hagrid öppnar dörren.
”Va vill ni då?”
”Får vi komma in?” frågar jag. Hagrid nickar. ”Klart ni får!” Vi går in.
”Dumbledores minne har blivit förgiftat. Har du gjort det eller har du några misstankar?” frågar Harry. Hagrid harklar sig och vänder sig bort.
”Ja har inga misstankar men…”


Vad menar Hagrid?

Haha, det enda lite konstiga här är att den som har förgiftat Dumbledores minne kanske inte skulle säga det rakt ut, utan kanske skulle ljuga!
Men annars var det s**t bra! ^_^

Awesome! XD

Haha, jag vet XD Men men...

bra

Tack!