Den stumma häxan...

väldigt bra

Jag har ont i huvudet och är barnvakt idag(=värsta combon) D:
Men det kommer komma kapitel bara inte... lika långa som dem andra. Vi får se hur bra jag skriver med huvudvärk helt enkelt ^^
Samt att kapitel 23 OCH 24 hamnar i samma inlägg då! X3 (förutsatt att jag skriver dem.. D: )

ok
Stackars dig!

Stackars dig
Skulle vilja springa hem till dig och hjälpa dig xD
Aja, det ända man kan göra är att hålla tummarna och vänta på mer

ny läsare här!

jättebra ff! *bevakar*

Roligt med nya läsare, jag ska hedra er med två kapitel i samma inlägg! (och det är absolut inte för att jag är lat nej då *vissla*)

Kapitel 23: Tims hemlighet…

”Woooww?” Sa Tim förvånat när jag kramade honom men han kramade tillbaka… länge. Det gjorde mig tröstad. Att Tim var i närheten. När jag släppte honom släppte han snabbt och flyttade iväg ett steg. Det var för mörkt för att se men det verkade som han rodnade.
”Uhm… jaa… säkert att du vill sova i kistan?” Frågade han efter ett tag och jag nickade och lade mig ned igen. ”Okej, god natt Elisa…” Jag kunde svära på att han log.
Jag låg och lyssnade en stund och snart hörde jag Tim sova. Sedan hörde jag något.
”Elisa…” mumlade Tims välbekanta stämma ute i mörkret. Jag trodde han sov, men jag hade väl fel.
”Jag älskar dig… Elisa.” mumlade hann, jag satte mig tvärt upp. Han måste väl sova! Eller? Man får väl hoppas… men är det normalt att säga sådant i sömnen?
Är Timothy James Smith kär? I MIG dessutom!? Det var för otroligt! För otroligt! Vi hade känt varandra i ett halvår, han kan… väl inte vara kär i mig? Eller? Jag bestämde mig för att sova på saken.
Tyvärr gick det inte bra, det blev en orolig sömn. Min mardröm mixad med Tims ord. Ännu värre var att den här gången såg jag Tims ansikte hela tiden. Jag vaknade ett antal gånger och när jag väl somnade sov jag oroligt.
”Vakna sömntuta, du kan inte sova bort hela dan!” Hördes Amelias glada stämma och jag fick en kudde i huvudet, jag satte mig yrvaket upp. Och Amelia stod där i en rosa t-shirt med en gris på.
”Upp och hoppa lilla loppa, jag klär inte på dig!” Skrattade hon och hjälpte mig upp ur kistan.
Kanske jag bara drömde det där med Tim… kanske.
 

Kapitel 24: Skrämmande värre…

Jag klädde snabbt av och på mig. När jag klätt på mig hade jag en ljusblå tröja på mig med vita ränder i kanterna, ett par mörkblå jeans med svarta sömmar och illgula strumpor som det stog: Sunshine med orange text, min mamma hade gjort strumporna. Sedan knatade jag och Amelia ned till killarna som stod i köket.
”Och vad håller NI på med?” Frågade Amelia chockat när hon såg att hela köket, och dem, var täckta av mjöl.
”Inget!” Sa dem i en mun för att sedan få en hel påse mjöl över sig när den föll från hyllan.
Amelia suckade irriterat.
”Okej, sanning eller konka, Reg?” Frågade hon och jag förstod genast att det var något lurt med det hela.
”Sanning” Svarade han snabbt.
”Okej, VAD håller ni på med exakt, bara sanningen hela sanningen inget annat än sanning. Ta inte bort eller lägg till uppfattat?” Frågade Amela glatt.
”Vi kastar mjöl på varandra.” Svarade Reg skamset.
”Okej, Tim sanning eller konka?” Tim såg förlägen ut innan han svarade.
”Konka”
”Städa upp den här soppan, NU!” Sa Amelia strängt och han och Reg stack genast iväg efter städgrejer.
”Så, ska vi fixa frukost?” Frågade Amelia mig och jag nickade, vi satte genast igång. Jag klättrade faktiskt upp på vissa hyllor och tog ned kryddor. Amelia gjorde äggröra till oss alla fyra. Tim och Reg städade under tiden. Det var roligt, extremt roligt. Eftersom Amelia stod och skällde ut killarna under tiden dem jobbade, eller under tiden VI jobbade också.
”Elisa ta ner pepparn!” Sa Amelia och jag väcktes ur min lyckliga trans. ”Sätt fart!” Tjatade hon och jag öppnade skåpet med kryddorna och upptäckte att pepparn stod nästan längst upp.
Jag klättrade upp och hämtade den bara för att upptäcka...
”MJAU!” Skrek en katt som satt på hyllan och jag föll ned på golvet.

Hur kan ALLT hända JUST MIG!?

Haha! Jättebra! Mer mer mer!!!!!

Meeeeeeeer! Awesome!

Bra!Super bra,menar jag!

jättemegasuperduperawesomejättebra!

bara en sak, och det är att på ett ställ skrev du: hennes mamma hade gjort strumporna. Sedan knatade hon och Amelia...

alltså du ändrade plötsligt från "jag form" till "hon form"
och på vissa ställen ändrar du från dåtid till nutid.
tex: "var = dåtid" "är= nutid" "sa = dåtid" "säger = nutid"

men annars jättebra, meeeer!