@ Intresseklubben antecknar

Igår var jag och ståuppade på ett ställe i Karlstad, på universitetsområdet. Jag pluggade där för 10 år sedan och eftersom jag var lite tidig tog jag en promenad bland byggnaderna och kände mig nostalgisk. Att vara tillbaka på en plats där jag en gång varit så mycket. När jag kom in i "Studenterna hus" (där restaurangen jag skulle uppträda på låg) slog lukten emot mig, jag mindes lukten där så väl, doftminnet är ett av mina mest kraftfulla. Inget påminner mig om den tiden så mycket som hur det luktar i "Studenternas hus".

Det var för övrigt fantastiskt att vara i Karlstad. Det är en av mina favoritstäder. Hade det inte varit för att min standupkarriär gynnas mer av att bo i ett storstadsområde (jag bor nära Malmö nu för tiden) så hade jag lätt kunnat tänka mig att bo där. LÄTT. Karlstad var ju vardag för mig förr, men igår kändes det lite exotiskt att vara där :o

ahahahahh japp jag har en mordteori att klara av

Det snöar.

Snart har jag haft instagram i 6 år. What

Appen har förändrats väldigt mycket sen dess.

"One day, when i got home from school, I found a note from my parents saying they had gone out for the night and would’t be back until late. I didn’t have a lot of homework to do, so I went up to my bedroom and opened my laptop. After browsing the Internet for a few minutes, I got bored and started looking for a video chat room.
Clicking through all the weirdos and time wasters, I tried to find someone I could have a decent conversation with. Just when I was about to give up, I clicked the button and a cute girl appeared on the screen.

She looked like she had been crying and she had her hand over her mouth, as if she was trying to keep herself from making any noise. Looking closer, I could see fear in her eyes.

She started typing….

Her: Please please help me!

Me: What’s happening?

Her: Call the police!

Me: What why?

Her: There’s someone in my house.

Me: Is this some kind of prank?

Her: NO! Please you’ve got to help me!

Me: OK OK I’ll help you.

Her: Call the police for me!

Me: Why can’t you call them yourself

Her: My phone is dead. Im all alone. Somebody broke into my house. I heard him coming up the stairs so I hid in the closet. I’m on my laptop. The first page I had open was this chat room. You’re the first person i connected to. Please, you’ve got to believe me.

I didn’t know what to do. It could all just be a sick joke, I thought, but what if this girl really needed my help? I couldn’t just ignore her. I decided that there was nothing else i could do. I had to call the police.

Me: Ok i’ll call the police for you. Just give me your name and address.

While she was typing, I was already dialing emergency services on my call phone. When I saw the address she had typed, the phone slipped from my fingers and smashed into the floor.

It was my address.

I just sat there, staring at her image in the webcam. Her eyes were pleading with me, begging me to help.

Slowly, I turned my head and stared at my bedroom closet."

HUR KAN MAN TAPPA BORT CHIPS I SITT RUM??

WORD!

https://www.buzzfeed.com/eleanorbate/its-now-or-never?utm_term=.eqR70AV2W#.cdr0rWeJB

Jag är hos mormor och skriver
Min dator är borta

Jag och mitt ex har bestämt oss för att försöka igen, men att ta det väääldigt långsamt. Är så himla lycklig men på samma sätt är jag livrädd för att han ska göra slut med mig igen om någon månad, vilket är varför vi ska ta det låååångsamt. Har bara berättat det för en handfull människor för är rädd för vad folk ska säga...

Kom bara ut med det!Känns bättre sen.(jag vet eftersom jag höll hemligt att jag typ aldrig sover på nätterna för min mamma är psykiskt sjuk men när jag berättade det så kändes det bättre.)