Sjunde året på Hogwarts

- Jag är ledsen för det, att det inte fukade mellan er, sa jag och satte mig ner och slöt ögonen och hörde hennes nästa fråga.
- Jo, han kom och ville att jag skulle leta upp dej.
Och jag var så ilsken att jag fräste nått tillbaka, så då kastade han crusio över mig, sa jag med en suck och kände att tårarna började rinna.
- Jag borde lära mig att kontrolera min ilska, det är mitt fel från första början och det blir mycket värre när jag lägger mej i.
- Jag är ledsen för din skull Cara, sa jag med en snyftning.

"det är inte ditt fel! Han har ingen anledning att kasta Crucio över dig eller över mig!" sa jag och suckade "det är nog mer mitt fel än ditt" sa jag och tog sedan hennes hand
"jag hoppas inte du har för ont? Och jag är också ledsen att det inte funka. Varför måste han alltid förstöra allt när vi har det bra?" suckade jag och la mig på mage och begravde huvudet i gräset. Snart hörde jag steg och vred på huvudet och såg Severus komma gående över gläntan
"vad vill du nu då? Vad vill han att du ska säga?" fräste jag argt men Severus sa inget utan satte sig bredvid mig. "förlåt" sa jag sorgset
"du behöver inte be om ursäkt. Jag vet att du är arg på honom, men mest ledsen" sa min gudfar och jag satte mig upp och nickade
"jag hatar honom varför måste han alltid förstöra allt så fort det är bra mellan oss?" sa jag sorgset och Severus la armarna runt mig och jag lutade mig mot hans axel
"jag vet inte. Men ni har båda för starka viljor. Ingen av er vill ge sig" sa han mjukt
"ja men du hade ju inte flyttat på dig om det var Lily det gällde" sa jag och slog sedan händerna för munnen när jag kom på att Laura var kvar. "förlåt" sa jag åter till honom
"det gör inget. Och jag vet att du bara ville skydda henne. Får jag se på din hand?" frågade han och tog tag i den o jag bet i hopp tänderna. "det är ganska djupt och det behöver rengöras" sa han efter att ha tittat på dig
"gör vad du måste men läk inte ihop det. Jag vill komma ihåg varför jag har det!" sa jag och såg på honom
"men du behöver inte straffa dig själv" sa han men jag såg bestämt på honom "som du vill"
Jag bet ihop när han sköljde rent det med något starkt medel och sedan la ett bandage som hindrade blodflödet en stund. Men bandaget var snart rött igen
"snälla Cara, kan jag åt minstone få stoppa blodflödet" bad han men jag skakade på huvudet. Och han suckade och vände sig mot Laura "hur är ditt sår?"

Jag hörde det de sa om Lily men låtsades att jag inte hörde.
Ville inte Snape att ingen skulle få reda på det, så behöved jag inte göra någon min av att jag hade hört det.
Men jag började förstå varför Snape hatade Harry när han hade hatat James eftersom han tog Lily ifrån honom.
Jag lät dem prata och ägna sig åt varandra jag visste att Cara behövde det.
Jag tänkte protestera mot det att hon lät såret vara men sa inget.
Det var hennes ensak och hennes far hade svikit på henne.
Jag satt där bredvid dem och blundade och låtsades om att jag inte hörde något av samtalet.
När Snape tilltalade mej öppnade jag ögonen och vände mig mot honom.
- Det blöder som förr, sa jag och visade mitt bandage.
- Det blöder fortfarande, sa han bekymrat och lindade om såret.
- Kan du få det att sluta?, sa jag och såg på honom.

Jag studerade Laura men sa inget och Severus studerade såret och tänkte och tog fram en dryck
"här testa den här" sa han och la sedan om hennes sår och jag reste mig upp och började gå fram och tillbaka. Jag förstår inte varför han gjorde det? Och vad fick honom att tro att jag bara skulle förlåta honom? Jag trodde faktiskt han skulle döda mig och Laura och jag förstod vad de andra såg när de träffade pappa. Men han hade ändå inte någon anledning att skada oss. Jag kramade om såret och kände blodet mellan fingrarna och bet ihop tänderna men fortsatte gå fram och tillbaka. Vad ska jag nu göra? Allt hade varit så bra

Jag tog emot drycken och drack den.
- Det funkar förhoppningvis om en stund, sa Severus och vi såg sedan på Cara som gick fram och tillbaka.
- Sluta Cara, sa jag förtvivlat när hon kramade såret.
- Jag vet att du är arg och ledsen på honom men sluta att plåga dej sjalv, sa jag och stälde mig upp och drog isär hennes händer.
- Snälla Cara sluta, sa jag bedjande och såg henne i ögonen.

Jag stannade och mötte Lauras blick och hon tog tag i mina händer och särade dem, jag kände smärtan lätta en aning. Jag sänkta blicken och skakade på huvudet och slog sedan armarna runt Laura och tårarna rann.
"jag ska inte plåga mig själv" sa jag tyst och försökte få Laura att tro på det. Severus gav mig en vass blick men sa inget. "jag vet bara inte vad jag ska göra. Jag har aldrig hatat honom på riktigt, inte så här" sa jag och backade ett några steg och la mig trött i gräset igen och stirrade upp på himlen och ville bara sjunka ner i marken

Jag kramade om Cara men sa inget, trodde hon verkligen att jag skulle gå på det?
Smartare än så var jag, hon mådde inte bra och jag tänkte hjälpa henne.
Hon la sig på marken och jag såg förtvivlat på Snape, jag visste inte vad jag skulle göra och han bara skakade på huvudet.
Jag satte mig på marken och väntade, jag hade ingen aning om vad jag skulle göra men jag tänkte inte lämmna hennes sida.
Jag slöt ögonen och lutade mig mot ett träd och försökte ignorera huvudverken och väntade på vad som skulle ske.

Jag satte mig upp och stirrade på Laura och Severus men de sa inget och jag skakade på huvudet
"kan ni inte säga något?" bad jag dem
"vad vill du att vi ska säga?" sa Severus
"ja ni ser på mig som om allt är slut" suckade jag
"du verkar tycka det själv" sa Severus
"ja men jag vet ju inte vad jag tycker. Det var därför jag ville att ni skulle sägs något" sa jag och såg på dem och gick mot ett träd och klättrade upp i ett träd och satte mig på en gren och massagerade såret. Klättra var kanske inte det bästa att göra

- Ja vad tycker du vi ska säga?, sa jag och såg henne klättra upp i trädet och masserade sitt sår.
- Det första jag tycker du ska göra är att låta Sev hela ditt sår och före det ska du komma ner.
Sen ska du skärp dej, du har bråkat med honom förr.
Och att bråka med honom är inte som att bråka med en vanlig pappa.
Det är Voldemort vi talar om, han är inte som en vanlig pappa även om han är en mycket bra en för det mesta, sa jag och ställde mig upp och såg på henne.
Jag hoppades att hon skulle bli arg eller nått, jag hatade när hon var så deprimerad.

"jag vet inte vad ni ska säga. Och nej han får inte läka mitt sår, jag behöver påminna mig själv" suckade jag och såg ner på Laura
"och jag vill inte komma ner. Jag trivs här uppe" sa jag tort och fnös lätt
"ja vi har bråkat förr men aldrig så här. Jag har aldrig tänkt på att skada mig själv för att få honom att sluta och han har aldrig kastat Crucio över mig bara för att jag sagt i mot honom eller ställt mig i mellan på det sättet. Jag har alltid kunnat förlåta honom på en gång men jag tror inte jag kan det" sa jag och suckade o hängde mig i knäväck och hoppade ner på marken "nöjd?"