Life - Lupple & Medi PRS

"Då sätter du på dig skorna och din underbara jacka." Hon satte ner henne och gick efter med ett leende på läpparna.

Ethan log och kysste henne.
"Men jag ändrar inget. Du är kvinnan i mitt liv. Jag älskar dig så mycket." Viskade han och flinade.
"Sen om du vaknar innan vi är tillbaka. Kolla in våran koja.."

Rose nickade sakta. "Visst." Viskade hon och tog sig ut i hallen för att klä på sig och gick sedan ut och väntade på gräsmattan på alla andra.

Mi besvarade hans kyss och log. "Jag älskar dig. "Viskade hon och hon var glad över hans ord, men samtidigt. Kanske hade Rose fått honom att vilja ha ett annat liv, men tydligen inte. "Jag är redan vaken, kommer inte sova något mer på ett tag. "Viskade hon och nickade. "Jag ska göra det. "Flinade hon och såg på honom.

Han kysste henne och smög sedan ner.
Han log mot Rose och lade huvudet på sned.
"Hej hur mår du Rose?" Sa han glatt
"Gissa vad? Vi ska gå!"

Rose log stort. "Bra, själv?" Frågade hon glatt och nickade ivrigt. "Olivia ska med också. "Tjoade hon lyckligt medan Gabriel ännu en gång bytt skepnad och låg utsträckt på gräset och väntade in dem alla. När Ethan kom ut igen så reste han sig upp på alla fyra och väntade.

Olivia kom ut efter dem och låste inte dörren.
"Jag tror Mi kan ta hand om huset för någon timme." Hon log och såg på Gabriel med ett leende.
"Kan jag sitta på din rygg? Mina ben gör lite ont."

Rose började skutta framåt med Ethan på släptåg. Gabriel kände sig spänd men han la sig ned så att hans älskling kunde kliva upp.

Hon satte sig och smekte hans huvud.
"Du är så mjukt. Jag skulle vilja borsta dig framför en eld." Hon såg de andra och log.
"Rose verkar gladare."

Gabriel rös av hennes smekning, reste sig upp och frustade till. Borsta? Ja det lät verkligen inte helt fel. Han tittade upp mot henne med lyckliga ögon för att sedan se mot Rose och Ethan och nickade lätt. Det gjorde hon verkligen och det var riktigt bra. Med några snabbare kliv kom han ikapp dem andra och höll sig nära Ethan.

Hon log och drog handen genom hans päls.
"Då måste jag skaffa en bra borste. SÅ kan jag borsta dig tills du blir lenare än mitt hår." Hon såg på Rose ohc log.
"Ska vi se ditt rum nu Rose?"

Gabriel försökte att inte hoppa av glädje, han älskade att hon vidrörde honom. Både som människa och varg. Han flyttade bak huvudet och pressade nosen mot hennes ben. Var ju det bästa han kunde nå innan han svängde in mot byn och snart därefter så var de utanför skogsbrynet. Vargarna stod på rad, redo och Gabriel morrade lågt och fortsatte att gå och de flesta liksom smälte undan- kroppsligt och Gabriel tog sig fram till Roses hus. Rose sprang glatt i förväg och klappade på varje varg hon nådde och var sedan framme vid dörren och väntade in dem andra. "Skynda" Ropade hon lyckligt.