Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon log och tog hinken för att hälla det smutsiga vattnet över kanten och log sedan.
"Jag trodde du hade hårt jobbande män." Hon kom upp vid Ethans sida och log.
"Hur går det?" Hon kysste Sammis kind.

"De jobbar med annat, Kiliah. Du verkade inte vilja ha hjälpen. Säg till nästa gång så ordnar jag det. Dessutom.. så smutsigt var det väl inte?" John visste inte. Han verkade inte intresserad av att hålla däcket rent, så som Kiliah var. Men han var tacksam för hjälpen och klappade henne därför över axeln.
Ethan, som styrde skeppet, såg mot Kiliah. "Det går bra. Du har nog rätt, det tar nog bara några dagar nu. Jag känner det på mig. Det är annan luft här, känner du det?"

Hon skrattade mjukt och sträckte på sig så hennes kropp knäppte högt.
"Det är ett bra jobb. jag gillar att städa, det gör mig glad bara." Hon såg på John och lade huvudet på sned.

John nickade igen. "Vilken tur att vi har dig då, som gillar det. Visst, Sammi?" Sammi skrattade och sträckte sig efter Kiliah. "Eftersom vi är på främmande vatten har jag bett flera av männen att ha utsikt över vattnet, ifall vi skulle möta andra pirater eller så.", sa John sedan med en eftertänksam ton. Han ögnade masten där en av männen stod med kikaren tryckt mot sitt öga för att blicka ut över vattnet.

"Om vi möter andra pirater tar Jag Sammi och tar oss ner till vår kammare."
Hon såg på dem och smekte sin son över kinden Hon såg sedan över axeln.
"Det kanske går fortare än jag trott. Det verkar som vi redan närmar oss."

"Det låter som en bra idé. Du skyddar din son bra." John räckte över Sammi för att själv gå fram till kanten och blicka med kikaren över vattnet. Han såg ingenting, inget tecken på varken land eller skepp. För ett ögonblick kändes det ensamt, men det gick snabbt över när han hörde Sammis skratt. Han var lyckligt ovetande om situationen.
"Kanske.", sa John sedan till svar, alldeles för lågt för att Kiliah skulle höra honom.

Hon tog emot honom och kastade hoom smått i luften och log.
"Jag är hans mor." Hon såg på honom och log.
"Vad säger du Sammi ska vi se vad de andra gör? Vi kanske kan tvätta kläder med?"

John suckade och satte kikaren i bältet sitt för att sedan se på Ethan igen. "Ethan, hjälp de andra med seglen, jag tar över rodret ett tag." Ethan gjorde som han blev tillsagd och flyttade sig för att gå efter seglena, se att de satt fast tillräckligt.

Hon gick ner och hämtade mer vatten, Satte Sammi mitt på däck och började skrubba kläder och fick hjälp ac Sammi.
Hon sjöng mjukt och skvätte vatten på honom då och då. Log och lät sina händer jobba hårt. När hon var klar såg hon att Sammi var trött.
"Oj dags för en tupplur. Vi ska berätta om hur morfar besegrade dumma Zydar för 20 år sedan. Det var länge sedan du vet."

John sneglade åt Kiliahs håll när hon tvättade kläderna rena. Hon verkade målmedveten, men själv trött. Hon jobbade så hårt. När hon plockade upp Sammi för att ta med honom till sängs lämnade han över rodret till en av besättningen för att gå fram till Kiliah. "Hur går det för vår lille pirat? Är det dags att sova?"