Skriva av sig-tråden

^ Melody, jag vet att det är svårt att skriva ut sådana saker, men jag ber dig snälla att ta bort den där texten. Den är otroligt triggande, speciellt när du beskriver varför du skar dig och hur du fann det som en utväg.

^Jag förstår. Såg det när jag läste igenom det.

Men som jag skrev i det inlägget. Hjälp dom. Dom behöver er mer än något annat.

Men det är ju precis det som är min poäng... Anyway.

-------

Det här med Att skada sig själv på ett eller annat sätt är faktiskt ganska vanligt, och jag tycker att det är väldigt synd att det ska vara så tabubelagt att ens nämna det.
Det är inte socialt acceptabelt.
Jag påstår inte att det är bra på något sätt men att få vara öppen med det är viktigt för många, för vissa kanske mer när man ser tillbaka, men all the same.

Jag vet inte ens vad jag ville utrycka med det där men whatever...

Åh! Jag vet inte om det är för att jag känner att jag är extra känslig idag, men; bytte profilbild på facebook igår. En bild med mig och en norsk tjej framför Hollywood skylten, tycker bilden är supersöt och ville ändra. För tio minuter sen får jag detta sms:
"Please delete your profile pic on Facebook, I have to cover my shoulders, I am not aloud to dress like that for my family"
1. Det är inte mycket axlar som syns på bilden, på mig ja, men inte henne.
2. Min värdmamma sa att det inte ska vara några problem, inte ens mormonerna tycker att det är för mycket.
3. Hon är inte taggad i några av bilderna
4. Om jag tar bort den delen hon e med i syns inte skylten längre

Så vad ska jag göra? Är jag en skit som inte tar bort den, eller? Gillar verkligen bilden...

^ Ah, jobbigt, men du får helt enkelt respektera hennes önskan och ta bort bilden.
Har också varit med om liknande.

^
^
Är det den bilden du lagt upp på din blogg?
Det är en väldigt fin bild... men jag vet inte riktigt, om rollerna hade varit ombytta, vad hade du då velat att hon skulle gjort? Det är nog bara du som kan bestämma detta själv så det är lite svårt att hjälpa dig, men gör det som känns rätt för dig ♥

Det är inte riktigt den bilden, men ser nästan likadan ut. Något närmare bara. Men grejen är den att jag har tagit bort taggarna för hon var med i flera iblder i albumet i endast linne, men de är okej. Men att hon är i linne på min pp det är inte okej.Och jag är inte ens vän med någon i från hennes familj... i dont understaaaand!

Om du syftade på det jag skrev här;
denna tråd är inte för att uppmuntra andra till att börja med självskadebeteende. Självfallet är det viktigt att vara öppen mot sådant här, för det är så viktigt att man inte bör stänga ut eller glömma bort det, men samtidigt ska man inte låta det gå till en nivå där andra tar efter farliga metoder.

Att skriva att man skadar sig själv är en sak, men att beskriva i detalj hur man frigör sig själv från smärtan genom att göra si eller så är bara fel, för då blir andra påverkade och överväger att göra samma sak. Och denna tråd skapade jag för att folk skulle få hjälp, inte för att uppmuntra andra - medvetet eller omedvetet - att skada sig själva.

^
Precis så jag menar, Man måste kunna vara öppen med det men uppmuntra andra att ta efter är inte bra.
Det är inte precis något nytt sätt att borsta tänderna på och säga till folk att "hey guys, den här tekniken är bra". (gosh borsta tänderna, what am I going on about)

Och nej jag vet att jag skulle sluta hänga i denna tråden, men nej,

Allt känns så jäkla fel. Ingenting funkar som det ska. Kan inte skriva allt här och nu i ett öppet forum. It?s too hard. Men jag är så jäkla trött och sur och less på mig själv. Idag hade jag ett mentalbreakdown. Gick och satte mig längst bort i det sista rummet hela vår huslabyrint och bara gnällde och grät och vad allmänt sur och irriterad och bara ville tycka synd om mig själv. Men det var så himla svårt. Jag vågar inte. Det funkade inte. Andra saker har hänt med. Men det är definitivt fel ställe här och nu.

I alla fall, igår, för första gången på väldigt länge, anförtrodde jag mig, ett förjävligt misstag. Jag skulle aldrig ha gjort det. Jag skrev och pratade med en kompis. Och nej, nu ångra jag mig så sjukt mycket. Och jag vill tycka synd om mig själv, men efter det så går det bara inte.
Jag skrev och pratade med henne. Berättade om en sak som jag är så sjukt rädd för just nu, och anförtrodde mig. Men jag fick bara allt kastat tillbaka. Det hon i princip svarade med var, det är inte så farligt och jag har det mycket värre än du. Hur långt ska jag behöva gå? Kan jag inte ens lite på mina vänner? Jag trodde verkligen att det skulle kännas bättre, men allt har bara förvärrats. Nu känns det som jag triggar upp allting bara för att visa hur jävla dåligt jag har det. Jag berättade över hur jag kände över alla de saker jag blivit kallad, och vad får jag tillbaka och du tar år dig? Klart att jag tar åt mig. Särskillt när jag börjar känna att det ligger sanning i alla de där namnen, de där sakerna folk kallar mig.

Idag har jag mått piss. Haft en av de sämsta dagarna någonsin. Så mycket värre än igår. Jag har varigt sur och irriterad och arg och gnällig och bara hatat allt och alla. Jag har förstört mig själv på så många vis. Jag har slutat bry mig. Jag vill bara bevisa en massa saker. Men det blir bara fel. Om och om igen. Och jag vet att det kommer bli värre. Jag blir bara så trött. Jag orkar inte med det. jag har tidigare fått bevisat att jag inte borde lita på människor. Och sedan trodde jag att hon verkligen skulle kunna hjälpa mig. Men åh, nej. Jag vet inte. Jag orkar inte.