De utvalda

"Det är trevligt att hon fått lekkamrater, jag tror hon aldrig lekt förr." sa Eletha och kved plötsligt till då hon tog sig för mage och andades tungt.
"Tror det är dags." sa hon bara och spände sig för om ännu en värk skulle komma.
"Ethan?" säger hon, han måste vara här.

Ann for upp som en blixt. "Sitt stilla och andas normalt, jag kommer strax!". Hon sprang sedan ut. Hon hämtade Tilde och två andra kvinnor från byn innan de kom tillbaka till Eleta.
Tilde kokade upp vatten och Ann satte sig vid Eletha. "Andas ordentligt " instruerade hon. "Du måste få av dig dina byxor" sa hon sedan.

Eletha var i panik, och hyperventilerade tills Ann kom åter med Tilde och två andra, Eletha gillade det inte, men hon kunde inte säga något, de hade varit snälla och ställt upp fast hon ansågs vara ett missfoster.
Då Ann åter kom fick hon Eletha att andas bättre och byxorna åkte av och hon hjälptes till sängen.
"Ethan." var det enda Eletha bad om och ansträngde sig att inte visa smärtan, inte skrika då värkarna kom.

"Fortsätt andas" sa Ann bara. Hon drog själv djupa andetag. "Han är inte här än" sa hon sedan tyst....
Ethan såg nu den lilla byn, han red snabbt till deras hus, men när han såg att dörren inte var ordentligt stängd blev han nästan lite orolig.
Han sadlade snabbt av. "Eletha?" ropade han i dörröpningen innan han gick in. Och synen som väntade honom fick honom att gapa.
"Eletha!". Han sprang fram till henne och tog hennes hand.

"Ethan." sa Eletha otroligt lättat och tog hans hand, då en ny värk kom bet hon ihop och hon var nära på att krossa hans hand.
"Förlåt." sa hon oroligt då värken var över och försökte få ordentlig andning som Ann bad. Nu skulle det bli bra, Ethan var här, han skulle se deras barn.

Ethan grimaserade till då hon tog i hans hand så hårt. Men han sa inget utan försökte lugna henne mer. "Jag är här" sa han och log svagt.
Ann lyckades få fram ett lakan som hon rev i en mindre bit. "Krysta, och sluta inte andas".

Eletha släppte hans hand så att hon inte skulle krossa den och tar i en sten Ann gett henne för ändamålet så hon inte skulle krossa något. Men då Eletha krystade trycke hon till och stenen blev till grus, hennes styrka var enorm. Eletha svettades, svettdroppar bröt fram på pannan. Men i övrigt visade hon inte svärtan, hon vägrade att skrika, att visa sig svag vad de än sa åt henne.

Ethan gned sin hand och doppade sedan en trasa i vatten och torkade hennes panna. "Det här är snart över" försökte han trösta henne med.
"Fortsätt krysta! Huvudet syns snart" sa Ann.

Eletha fortsatte bet ihop och krystade allt hon var värd, hon var nära utmattning de hade hållt på i timmar och en ny dag hade grytt och solen stod nu rakt på himmelen.

"Bara en gång till och den är ute!" Sa Ann. Huvudet och mesta delen av kroppen var ute och hon höll i det. Den lilla varelsen där skrek och grät.
Tillslut var det över. Ann lindade snabbt in honom i lakanet och räckte sedan fram barnet till Eletha. "Det är en pojke".
Ethan log stort då han såg den lilla krabaten, em pojke!