Life - Lupple & Medi PRS

Han log och nickade.
"Du är så duktig Rose. Hur kan du vara så duktig? Jag såg honom inte ens!" Det sista var lögn omen han log stort.
"Tror du at jag får komma till din by? Jag tror jag vill se ditt rum. Det måste vara lika sött som du är söt.""

Rose log stort och klättrade upp på Gabriels rygg. Det var oerhört klumpigt men tillslut satt hon där, så lycklig och Gabriel reste sig upp och klev ut från busken. "Se så lång. "Viskade hon glatt och menade sig själv men sedan funderade hon en stund. " Gabriel vet sådant bättre. "Viskade hon och klappade honom på huvudet. "Men du är människa så varför inte?" Sa hon leendes.

"Får jag Gabriel?" Han såg på honom och log mot Rose.
"Sen kan vi alltid komma tillbaka hit så kan du baka paj med oss." Han log stort.

Gabriel funderade, det kunde inte direkt skada. Men han behövde följa med, det var ett som var säkert. Han började gå mot huset och nafsade lätt i Ethans byxben för att tydliggöra att han också skulle följa med. Väl inne i huset så fick han av Rose, gick undan och skiftade tillbaka till människa. Fick på sig lite kläder och gick till barnen i hallen.
"För mig får du, men jag ska följa med. " Sa han och såg på dem. "Men Ethan, du behöver fråga Mi, hon är den med sista ordet när det gäller dig. " Sa han ömt och såg på honom.

Ethan logoch gick efter och såg på Gabriel.
"Då går jag och frågar." Han smet upp och knackade på Mistrils dörr.
"Älskade..." Viskade han tyst.

Gabriel såg på Rose och log stort. "Ska du gå och berätta för Olivia vart vi ska?" Frågade han mjukt och Rose sprang genast in till köket och ryckte lite i Olivias kläder för att visa att hon var där. "Lyssna. "Viskade hon upprymt och försökte ta sig högre upp, till henne.

Mi ryckte till av Ethans plötsliga närhet och stoppade undan halsbandet och torkade sig om kinderna. "Kom in du." Log hon och tände sedan kvickt lamporna och öppnade dörren åt honom. "Ethan. "Log hon när hon såg honom.

Olivia torkade händerna och lyfte upp Rose och såg på henne.
"Jag lyssnar." Viskade hon.

Ethan log och smekte hennes kind.
"Jag vill se vargarnas by och Ta hand om Rose idag igen. Du måste vila dig så jag kan inte sitta och störa dig. Så har jag tillåtelse att gå till vargarnas by? Jag är trots allt din." Hon visade hennes ring.
"Jag kan ge dig den.." Han såg på henne.
"Men jag såg dig i hallen när solen sken på dig." Han lade huvudet på sned.
"Mi.."

Rose fnissade förtjust när hon blev upplyft och rörde vid hennes hår som för att sysselsätta sig lite. "Vi ska till byn. Ethan vill se mitt rum och Gabriel sa att vi får det åh det ska bli så roligt. "Viskade hon och sken av lycka. Men blev sedan lite ledsen. " Han kanske inte tycker om mitt rum. "Viskade hon oroligt och ögonen började att tåras.

Mistril nickade sakta och lyssnade. " Tycker du om Rose?" Frågade hon leendes och såg på ringen. "Du får gå dit, men håll dig nära Gabriel. Ströva inte ifrån honom, alla vargar är inte lika accepterande som Gabriel. "Viskade hon och smekte hans kind försiktigt och flinade lätt. " Jag kan ha fått några brännskador, men inte mer än så. En liten solstråle får mig inte att bli till aska. "Viskade hon lågt. "Men håll det för dig själv. "Bad hon och tog varsamt ringen ifrån honom. "Tack för att du har skyddat den älskling. "Viskade hon.

"Kan jag kanske följa med? Klart han kommer tycka om ditt ru,. Det är ingen som kan tycka annat!" Hon torkade bort hennes hårar.
"Och sen ska vi baka paj."

Han log.
"Hon är snäll och fick reda på att jag fick hene att både äta och sova eftersom hon hade vägrat det hemma."

Rose såg fundersamt på Olivia men nickade sedan. "Det är klart att du kan, du är alltid välkommen har Gabriel sagt. "Viskade hon lyckligt och nickade. "Paj. "Viskade hon och såg förväntansfull ut.

Mi log stort och nickade. "Klart du fick, du är underbar. "Viskade hon lyckligt och smekte hans kind igen. "Bäst att du skyndar dig nu, de väntar. " Log hon och flyttade undan sin hand och trädde på ringen och backade sedan ifrån honom.