In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon nickade och log trött.
"Jag gillar det. Sängen var så sval." Hon somnade sedan och märkte inte att hon bars upp.
Isabelle såg på Ivan och såg sedan bort.
"Älskar du henne?" Viskade hon och drog handen genom håret.
"Är hon din vän eller älskar du henne?" Hon vände blicken mot honom och synade honom.

Överraskad över Isabelles ord suckade han högt och skakade på huvudet utan att se åt hennes håll. Inte menat som svar på hennes fråga, utan mer varför Isabelle ens yttrat de orden. Isabelle skulle veta bättre. Alice var bara blod för honom. Men det var lättare att få tag i det ifall de iallafall var överens. Dessutom var han med Isabelle, åtminstone att hon var havande borde vara tillräckligt för Isabelle att inte tvivla. Men det såklart. Isabelle var en människa och hade bara levt ett ögonblick i den tid så länge som Ivan levt. De tänkte inte likadant. Det kanske inte var förvånande att hon ens frågade eller tänkte så. Men för Ivan var det iallafall onödig energi som han minst väntade skulle komma från Isabelle.
Trött såg han på henne. Med en allvarlig uppsyn. "Isabelle, tvivla inte på mig sådär, någonsin. Du vet mycket bättre än så." Han återgick sedan till att smaka igen på kaffet.

Hon såg ner och nickade sakta. Det var inte menat så.
"Jag ber om ursäkt Ivan. Jag... " Hon smekte sin mage sakta och såg sedan upp på honom.
"Jag var bara svartsjuk. Jag borde inte vara det."
Hon såg bort occh reste sig, hämtade en bok och slog sig ner och började att läsa tyst.

"Duka undan härinne. Jag går och lägger mig." De sista orden riktade han till Isabelle. Han reste sig för att börja gå därifrån. Ivy kom snabbt upp på fötter för att börja duka undan, som egentligen tjänarna skulle ha gjort, men eftersom det inte var någon därinne just då såg hon ingen anledning att överse Ivans önskning. "Godnatt, Ivan."

Hon såg upp och reste sig hon med. Tyst gick hon bakom honom och såg sedan över axeln. Skamset såg hon tillbaka mot Ivan.
"Ivan jag ber om ursäkt." Viskade hon och gick upp för trappan för att sedan öppna deras dörr åt honom.

Ivan svarade henne inte. Lugnt, nästan inpå långsamt, gick han till deras säng och lade sig ner i den för att snart därpå somna.

Hon kröp ner intill honom och somnade.
Dagen därpå vaknade Isabelle och satte sig upp- Hon hörde Puls röst mana Alice med en mjk röst.
Tveksamt bet ho sig i underläppen och såg mot Ivan innan hon klev upp och sträckte på sig.

"Ivan, Isabelle? Är ni vakna?", det var Ivy som stod vid dörröppningen. Ivan vaknade och satte sig besvärat upp, men piggnade snabbt till då han fick syn på henne. "Pul tar ner Alice till nedervåningen. Jag tänkte..ja, att ni borde veta det. Ni kanske inte vill att hon vandrar omkring hur som helst?" Ivan blinkade långsamt, men reste sig sedan upp ur sängen för att dra på sig sina kläder. "Tack, Ivy. Vi kommer ner strax. Är det ordnat med frukost?"
"Ja." Ivy nickade och ursäktade sig sedan för att gå ner till de andra.

Isabelle hade dagit på sig en klänning och såg över axeln och tog en päls.
"Det är rätt kyligt Ivan." Hon log svagt och suckade.

Alice hade slagit sig ner vid bordet och såg sig nyfiket om. Det var mindre än hans slott i Ryssland men så mycket vackrare. Konsten var underbar och det kändes mer hemtrevligt.

Ivan vände sig om när Isabelle talade till honom och granskade henne. Hon såg så vacker ut. "Ja, det kanske är en bra idé att ta på sig något mer. Jag tar min kavaj." Han hängde på sig en mörk kavaj av krossat sammet. Plötsligt såg han mer uppklädd ut, men det var inget som han funderade över.
"Bäst att vi går ner till de andra. Ivy och Pul vill kanske ha hjälp att se över Alice.", vilket det säkert inte var. Pul och Ivy klarade henne utan någon ansträngning. Han gick från rummet för att ta trapporna ner.