PRS Lupple & Medi

"Då måste jag vara en tung fjäder." Hon såg på honom och kröp närmare honom och slöt ögonen och snart så hade hon somnat med munnen lätt särad och armen om honom.

Dorian tänkte svara men hann inte fören hon hade somnat. Han studerade henne länge medan hon sov. Han ville inte flytta sig eftersom hennes arm var omkring honom så han låg kvar.
Och tänkte på nästinitll ingenting.

Hon tog sig närmare och muttrade något och vände sig sedan och smackade lätt.
"Nej." sa hon och drog upp handen.
"Jag vill inte sa jag." Hon pratade i sömnen och hon hade en mardröm och vände sig om och höjde handen för ett slag och slog den i Dorians kropp.
"Sluta sa jag!" Hon vaknade av att hon skrek och satte sig upp,

Dorian såg chockat på henne när hon sa nej. Han förstod inte vad hon sa nej över. Han hade inte gjort någonting. Han hade inte ens tänkt göra någonting.
Han såg henne vända sig om hörde hennes ord, han var så chockad av det hon sa att han inte ens fattade att hon slog honom. Men så började hon skrika och varenda vampyr i detta hus sprang in i en ofantlig fart. Lathan hade greppat tag om Dorian och börjat dra honom bort från Willow när han såg att hon inte blödde och släppte snabbt.
Dorian såg på Willow och tog hennes händer.
"Hjärtat." Sa han oroligt och såg på henne.

Hon hade ögonen ihop knipta och hon kände Dorians händer om sina och hon lyckades att sluta skrika. Sakta öppnade hon ögonen och hon skakade av rädsla och hon slängde sig i hans famn.
"Jag hade en mardröm. Jag visste inte vad som hände." Hon grät och pressade sig mot honom. Sen märkte hon hur alla var där och hon släppte taget och snörvlade.
"Jag...." Hon vred bort huvudet.

Han fångade in henne och håll henne tätt mot sin kropp.
"Åh älskling. "Viskade han och smekte hennes rygg och bakhuvud sakta.
Kände hur hon släppte taget och han suckade. "Älskling. " Sa han och såg lite irriterat på dem andra.
"Vi blev oroliga, så som du skrek." Sa Lathan och smekte bort hennes tårar och pussade henne på huvudet. "Allt är bra nu." Sa han och backade bort.
Alexander satte sig på hennes sängkant och kollade igenom hennes sår lite snabbt innan han också reste sig efter en lätt rörelse vid hennes kind.

Hon såg på dem och nickade.
"Jag måste låtit som jag blev mördad." Hon drog handen genom håret och hon kände hur hjärtat skenade.
"Jag måste sova men jag känner att jag inte riktigt orkar. Jag är för rädd." Hon såg ner och drog upp benen.
"Jag vill inte somna och komma tillbaka till det där hemska." Hon slöt ögonen.

Dorian svalde hårt och nickade.
"Ja det lät illa." Sa han ärligt och hörde hennes hjärta och la sin hand över det för att kanske tvinga det av ren vilja att slå lugnare.
"Jag förstår. " Sa han tyst och såg på henne.
"Dorian, är du stark nog? Att kontrollera hennes drömmar? Hålla dig kvar i hennes huvud och manipulera dem?" Sa Alexander lågt på italienska och Dorian svalde hårt
"Hon måste släppa in mig först. " Sa han tyst tillbaka på samma språk och såg sedan på Willow och smekte hennes kind.
"Jag kan hjälpa dig." Sa han tyst.

"Jag vill inte somna om." Hon såg rädd ut men lade sig ner och lade upp armen som hade nålen framme och vred bort ansiktet och såg på Dorian och suckade.
"Jag kanske ligger här tills jag inte har något att göra. Kanske läser eller något."

Tristan knackade Alexander på axeln och gav honom en spruta och såg menande på honom.
Hon var tvungen att få sova ordentligt.
"Hon kommer inte somna med vilje." sa han på Italienska.

Dorian svalde hårt och såg på henne. Ingen chans att hon skulle släppa in honom. Han tog hennes ena hand.
"Jag kan sjunga, hela natten om du vill." Sa han tyst och såg på henne.
Dorian såg på sprutan och såg på Tristan med hat i blicken. Det var inte rätt någonstans. Oavsett om det var menat väl var det så otroligt fel.
Även Alexander verkade gå i dessa tankar men han tog sprutan.
" Du förstår att detta är fel eller hur Tristan?" Sa Alexander skarpt på latin innan han satte i sprutan och sprutade in innehållet i armen på Willow.
" Sov hjärtat." Sa Alexander och pussade hennes pannan innan han reste sig och gick därifrån med den tömda sprutan i handen.