wolfy & rollspelare prs

”Du får det att låta som om det är någon mer komplicerade process än vanlig förökning, vilket jag kan försäkra dig om att det inte är. Barnet kommer dock vara halvt mänsklig och halv vampyr, alltså en dhampir,” förklarade han och drog fingrarna genom hennes mjuka hår.

"Aha.. Men åh." sade hon och rynkade på pannan, hon hade trott att det skulle vara massa annat inblandat. Hon nickade lite och log nöjt. "Kan den födas på ett vanligt sjukhus eller kommer dom märka att bebisen är annorlunda?" undrade hon nyfiket.

”Sjukhus som sjukhus.” Han ryckte på axlarna. Några sköterskor som inte hade en aning om att vampyrer existerade skulle inte lägga märke till något avvikande med bebisen.

Cleo nickade lite och log stort, hennes fantasi behövde alltså inte förbli en fantasi.
"Okej, vad bra." log hon och kurade in sig i hans famn innan hon slöt ögonen.

”Spelar det någon roll på vilket sjukhus bebisen föds på?” Han hängde inte riktigt med i svängarna nu. Om Cleo tyckte det var viktigt att deras eventuella framtida barn skulle födas på ett visst sjukhus så skulle hon förstås få sin vilja igenom, han tänkte inte tjafsa om den saken.

"Nej, verkligen inte! Tänkte bara ifall det är någon större skillnad mellan halvvampyrer och vanliga människor, ifall ni har ett eget sjukhus och allt." log hon och pussade hans kind. Hon pillade lite med hans hår och log för sig själv.

”Visst har vi sjukhus i min värld också, vi vill ändå minimera riskerna att väcka misstankar hos folk.” Han strök en hårslinga bakom hennes öra och pussade henne på nästippen. ”Men de är ändå mest till för dhampirerna, i slutändan är de ju de som råkar ut för mest skador.”

"Vi säger att vi får barn, ska den växa upp som människa eller dhampir?" undrade hon och kollade nyfiket på honom. Hon visste inte riktigt varför hon blev så nyfiken om allt med barn, enligt henne så skulle de vänta ett långt tag innan de skulle ens försöka få barn.

”Oavsett hur så kommer barnet ju ändå lägga märke till att det är starkare, har bättre reflexer och så vidare än en vanlig hederlig människa.” Jonathan tyckte ändå att barnet skulle ha rätt till att veta vad det innebar att vara en dhampir, oavsett hur uppväxten såg ut.

"Jag tänker skolmässigt, ska den gå vanligt eller på din skola?" log hon och nöp honom löst på kinden med ett litet fniss. Hon kunde inte riktigt se sig själv som en mamma riktigt än men det var kul att prata om det.