De utvalda

Eletha såg efter honom och suckade, hon skulle saknat honom. Graviditeten var mer påfrestande än någonsin, för någon som var så smidig som hon var detta jobbigt. Hon går ut i stallet för att hälsa på Morier, hon hade inte kunnat rida på evigheter.

Ethan red på länge, i flera timmar innan ett ljud fångade av hans öron. Snabbt hade han spänt bågen med en pil och en hjort kom ut ur busken. Snabbt sköt han den. När den sedan var död la han upp dne på Elpir och fortsatte djupare in i skogen. Om han hade tur kanske han kunde komma hem samma dag....

Eletha hade länge känt barnet sparka och vissa sparkar särskilt mot revbenen fisk henne att kvida av smärta. Hur orkade kvinnor detta? Eletha kände sig hemsk och hon gick in till köket för att ordna te till Ethans mor och henne.

Ethans mor, vars namn var Ann, knackade på dörren försiktigt innan hon gick in. "Så han har gett sig av" konstaterade den äldre kvinnan då hon kom in till den ensamma Eletha.
(Behövde ett namn åt henne xD)

"Ja, han har det." säger Eletha leende mot Ann men i nästa nu gör gon en grimas då hon åter får en spark,
"En vild krabat." skrattar hon lite och ler då det är över. Eletha pustar lätt då hon rör sig i köket då hon ordnade te, men Ethans mor visste bättre än att hjälpa henne. Eletha avskydde att inte klara saker själv och ville göra det hon kunde, även om det krävde mycket smärta och värkande rygg och ben.
Hon dukar fram och serverar innan hon med en lätt suck äntligen sätter sig på stolen.

Ann skrattade lätt. "Påminner om Ethan när jag bar på honom. Han var nästan aldrig stilla" log hon. Hon satte sig ner och drog en grå hårtess ur ansiktet. Hon hade själv rygg och fötter som värkte, mest för att hennes yngsta pojkar var väldigt livliga än.
"Jag kan knappt tro än att jag ska få ett litet barnbarn" log hon sedan. "Inte från Ethan i alla fall....".
Ethan hade lyckats skjuta en till hjort, han red dock ändå runt ett tag till.

Eletha log och la upp fötterna på en stol och visade Ethans mor att göra lika.
"Det må vara trevligt, men det är en pina, samtidigt som det är underbart." säger hon och grimaserar åter av smärta.
"Hoppas att den vill ut snart." mumlade hon och såg ut genom det öppna fönstret.
"Fast det får vänta tills Ethan är tillbaka." skrattade hon lätt.

Ann la upp fötterna som Eletha och suckade ut. "Jag vet, jag vet" suckade hon sedan. Hon tänkte inte skaffa fler barn, det räckte med de pojkarna hon hade, även om hon väldigt gärna velat haft en flicka också.
"Så, vad hoppas ni på? Och har ni tänkt ut några ´namn?" frågade hon sedan.

"Blir det en son skulle jag nog vilja ha Simon, efter en vän som mer eller mindre hållt mig levande på slottet. Blir det en flicka skulle jag nog vilja ha Estelle, efter min döda mor ....eller Ann." ler hon och ser leende på Ann.
"Men vi har inte tänkt på några namn och kön spelar ingen roll, vi tänker uppfostra dem lika. Se bara på Sonja, det är inget som säger att inte kvinnor kan hantera vapen." ler hon lätt och tänkte på sin syster.

Ann skrockade mjukt då hon hörde det sista namnet. "Ifall det blir en flicka, ta Estelle kära du" sa hon och la händerna i sitt knä.
"Jag förstår" sa hon sedan och nickade. Hon log lätt. "Sonja är en bra flicka,mina pojkar älskar att leka med henne".
Tillslut började det mörkna ute i skogen och Ethan gav upp, han hade redan två djur och det räckte. Han började rida hemåt.