Alien & Beben (Privat rollspel)

(It's his favoritsport)

Zayn får tårar i ögonen och lägger sitt ansikte ner i sina händer.
"Jag vet inte, Harry, det var inte meningen att vara så taskig. Jag bara saknar att vara med Perrie så mycket och Grace påminner mig om henne" mumlar Zayn och när jag ser hur ledsen och ärlig han är sätter jag mig ner och kramar om honom.

Lou öppnar dörren och ser på mig i ett tag innan jag börjar prata.
"Hur mår Lux?"

Jag försöker trösta Zayn medan gråter okontrollerat.
"Jag förtjänar inte ens Perrie" mumlar han och jag svarar inte, för det är lite sant just nu.

"Hon är ledsen, Grace", suckar Lou.
"Förlåt ..." mumlar jag.
"Vill du komma in?" frågar hon och jag nickar långsamt och går in.

"Jag önskar att jag bara var mer som dig ibland" säger han helt förstört och jag stryker min hand över hans tatuerade arm sakta.
"Men jag vill inte att du ska vara som mig. Jag vill att du ska vara den ditt hjärta säger åt dig att vara, dig själv. En stark och unik person som egentligen vill allas bästa. Det är okej att inte alltid vara perfekt."

När jag går in i deras hotellrum ser jag Lux sitta på golvet med dockan som Harry köpte till henne igår. Jag tar av mig mina skor och sätter mig på huk framför henne.
"Hej Lux ..."

"Du har rätt, men jag är aldrig perfekt. Jag vill att Grace ska gilla mig och jag vill vara med i Darcy och Braydens liv, precis som Louis vill. Men ni är så lätta att gilla, ni är hela tiden glada och håller er borta från droger." Zayn får mer panik mer jag fortsätter ändå att hålla om honom. "Herregud, det är mitt fel att både du och Louis har provat droger."
Jag skakar på huvudet och förstår mer av Zayn nu när han förklarar sina känslor.
"Du tvingade mig inte, jag hade ett val och jag valde fel. Nu är jag bättre och du kommer också att bli bättre. Allt kan bli som förut."

Hon ser upp på mig. "Gracie?"
Jag nickar långsamt. "Hur mår du, tjejen?"
"Jag trodde du hade lämnat mig ..." mumlar hon och jag sätter mig bredvid henne för att ge henne en kram. "Varför skulle jag vilja lämna min favorittjej?"
Jag flinar och börjar kittla Lux, som skriker av skratt.

Zayn blir lugnare efter ett tag men jag vet att han hatar sig själv fortfarande.
"Det kommer bli bra nu" säger jag lågt för att trösta honom. Han är min bästa han och har varit det ända sedan vi var tonåringar och kämpade med att vinna en dum tävling som ledde till det här helvetet. Självklart kommer jag alltid att försöka förstå honom.

"Jag tänkte", säger jag när jag har slutat kittla henne, "att du och jag kan gå och shoppa lite själva." Jag ler mot Lux, som nickar ivrigt.