wolfy & rollspelare prs

”Jag är ju ärlig?” Jonathan såg förvirrad ut, förstod inte vart det hela kom ifrån. Brukade han vara oärlig mot henne? ”Jag kommer vara eld och lågor den dag vi flyttar in tillsammans, men jag vill inte att du ska tro att det är något vi måste göra genast. Ditt liv är begränsat tack vare mig, det känns som jag tar otroligt mycket från dig som du går miste om.”

Cleo kollade på honom med stora ögon och skakade lite på huvudet.
"Du kan inte ha mer fel. Jag älskar dig och att vara med mig. Jag vill inte bo ensam, att vara med dig är allt jag någonsin vill. Vare sig det är där hemma eller i New York eller någon annan stad, bara jag är med dig." sade hon tyst och smekte hans kind.

Han gav henne ett litet uppmuntrande leende samtidigt som han mjukt greppade tag om hennes handleder för att dra ner henne i sin famn.
”Mig kommer du aldrig bli av med.” Han lutade sin panna mot hennes. Oavsett vad framtiden förde med sig och hur det skulle gå för dem, så skulle han på ett eller annat sätt hålla sig kvar i hennes liv.

"Varför känns det som det då?" mumlade hon tyst och gömde ansiktet i hans hals. Hon suckade lågt och kysste mjukt hans kind några gånger. Hon ville aldrig förlora honom, hon kunde ta att de inte var tillsammans men hon skulle aldrig klara att inte ha honom i sitt liv.

”Hur menar du nu?” Jonathan var inte på väg någonstans från hennes liv, det spelade ingen roll hur mycket hon önskade och bad om den saken. Han skulle aldrig kunna släppa taget om henne: hon betydde för mycket för honom. ”Har jag sagt eller gjort något dumt nu igen?”

"N-nej!" utbrast hon och la sina händer på hans kinder. Hon skakade lite på huvudet och bet sig fundersamt på läppen, visste inte hur hon skulle lägga fram det så att det inte blev för komplicerat. "Du går sista året och jag går andra. Vi är fortfarande barn, du kanske vill göra annat än att vänta på att jag går ut på skolan i ett år och du missar så mycket i din egna värld för min skull. Jag har allt i min egna värld, vi kan inte ha det bästa av två världar utan vi måste välja en och jag vill inte att du ska ge upp allt hos dig men jag vill inte heller ge upp allt hos mig och ibland undrar jag hur vi kommer funka på långsikt." sade hon och rynkade lite på pannan. "Fattar du vad jag menar?" undrade hon.

Att det för en gångs skull inte hoppat några grodor ur hans mun var en lättnad, han brukade göra något tokigt alldeles för ofta så han hade tappat räkningen vid det här laget.
”Det gör jag,” nickade han och strök handen över hennes rygg. Det var en fråga som dök upp i hans huvud alltid nu och då men som han aldrig hade ett svar på. Men med tanke på vad allt deras förhållande hittills överlevt så såg han ändå ganska så positivt på framtiden. Och han tänkte kämpa för att få allt att rulla på bra i fortsättningen också.

"Och om du inte vill pausa ditt liv och vänta på mig under mitt sista år så förstår jag om du går vidare. Om vi ska vara tillsammans så hittar vi tillbaka liksom." log hon och kysste honom snabbt.

”Du är värd att vänta på.” Den saken var så självklar för honom. Cleo var värd guld och skulle han kunna erbjuda henne hela världen så skulle han utan tvekan ha gjort det för länge sedan.

"Okej men berätta mer om hur en människa får barn med moroi." log hon sött och kollade nyfiket på honom med ett stort leende på läpparna. Hon tänkte inte ha ett barn direkt när hon vaknade men hon antog att det var bra att veta.