(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

" Jag är den enda som ser henne sa Arvid tyst han visste vad polisen skulle tro att han var galen
Adam kramade om Alice

"Du kanske hallucinerar lite?" sa polisen försiktigt. Han trodde det i alla fall.

" kanske det sa Arvid och gäspade

"Vill du ha något att äta?" frågade han Arvid. "Förresten, vi hjälpte en av dina vänner idag..".
Alice kände sig trygg och glad igen, hon log mot Adam.

" Jag vill inte ha något sa Arvid och log lite han hoppades att hans vänner var i säkerhet
Adam log och gav Alice en puss på kinden

Polisen suckade. "Du måste äta, annars kan du inte göra något annat": Han tänkte inte låta honom gå fören han fått i honom något.
Alice rodnade svagt och lutade huvudet mot hans axel.

" Då tar jag nog bara ett äpple sa Arvid och gäspade han ville bara sova men han måste äta något innan
Adam kramde om Alice

Polisen suckade till igen och reste sig och försvann ut.
"Inte så hårt" bad Alice tyst. Hon ville inte att han skulle släppa henne, men bara inte hålla lika hårt.

" förlåt är bara glad att du inte är död sa Adam och log han släppte henne
Arvid såg upp och såg in i sin mammas ögon igen

Alice log lite. "Jag är glad för det också, nu i alla fall". Förut ville hon bara dö, för hon trodde att allt bara skulle bli värre.
"Trodde aldrig att han skulle gå" flinade Hannah.