Sjunde året på Hogwarts

"tack. Jag gjorde mitt bästa" svarade jag och log. "ja de lär väll sig någon gång" skrattade jag och dörren öppnades och Severus kom in
"god morgon Sev. Väckte Trevor dig?"
"nej men jag tänkte att jag lika väl kunde äta med er" sa han och satte sig bredvid mig och jag slog armarna runt honom och tårarna rann. "men Cara är du ledsen?"
"nej jag är jätte glad att jag kan se igen och jag vill tacka dig" sa jag och skrattade och Severus höll om mig och strök mig över håret
"det är väll klart. Jag hjälper dig alltid" sa han vänligt och log mot mig "hur mår du Laura?" frågade han och la armen runt min axel och jag log

- Ja tack ska du ha Severus för allt, sa jag och såg glädjestrålande på honom men svarade sedan på hans fråga.
- Jo jag mår toppen är inte trött längre eller har ont.
Jag kan känna mig lite yr ibland men det beror väll på blodbristen kan jag tro, sa jag och höjde min arm som åter var blodindränkt.
- Det måste göra ont, sa Dean förskräkt.
- Nej det gör det inte alls, sa jag lätt.
- Men det varkar blöda värre än förr, sa Severus bekymrat.
- Ja det gör det, men se till Caras ögon först, sa jag och Snape nickade.
- Jag ska ge dej något mot blodbristen och yrseln, sa Snape och vände sig sedna till Cara.
- Hur är det med dej då?, frågade han oroligt.

Jag nickade och log mot Laura
"jag är glad att du mår bra" sa jag till Laura och log sedan mot Severus
"jag mår bra. Ögonen gör bara lite ont men det är ingen fara. Och nej ät först, jag har haft ondare" sa jag och hindrade honom från att resa sig
"Har du haft det värre?" frågade Fred förskräckte och jag, Yaxley och Severus gav honom en dum blick
"Fred, vilken värld har jag vuxit upp i? Hur många tror du gillar mig i det här huset?" sa jag och Yaxley skakade på huvudet
"ibland borde de goda få uppleva vår vardag" sa Yaxley men jag svarade inte utan väntade på Freds svar

- Ååå Fred du är för kul, du fattar ju inte hur de har det, sa jag med ett flin och Fred såg sur ut.
- Som att du gör det då?, sa han surt.
- Ja typ, jag har liksom gått i skolan det senaste året och sen har jag vart här.
Du skulle vart i skolan så skulle du ha förstått lite åtminstone, sa jag och såg på honom.
- Men som att skolan vart så farligg då, jag har inte hört nått från Ginny, sa George och himlade med ögonen.
- Nä och du tror att Ginny skulle vara den som beklagade sig eller skvallrade hur hon hade det, sa jag och himlade med ögonen.
- Ibland undrar jag om ni verkligen känner henne.
Prova med att utsättas för crusio på lektionerna och sedan på kvarsittningarana så får du se hur det var.
- Ja Umbridge är en liten ängen jämfört med vad skolan är nu, sa Dean instämmande.
- Precis och då kan du tänka dej hur Cara och dom har det, fast värre, sa jag och de såg med höjda ögonbryn på Cara.
- Är det sant allt det med skolan och ert liv?, sa Fred förvånat.

- Ååå Fred du är för kul, du fattar ju inte hur de har det, sa jag med ett flin och Fred såg sur ut.
- Som att du gör det då?, sa han surt.
- Ja typ, jag har liksom gått i skolan det senaste året och sen har jag vart här.
Du skulle vart i skolan så skulle du ha förstått lite åtminstone, sa jag och såg på honom.
- Men som att skolan vart så farligg då, jag har inte hört nått från Ginny, sa George och himlade med ögonen.
- Nä och du tror att Ginny skulle vara den som beklagade sig eller skvallrade hur hon hade det, sa jag och himlade med ögonen.
- Ibland undrar jag om ni verkligen känner henne.
Prova med att utsättas för crusio på lektionerna och sedan på kvarsittningarana så får du se hur det var.
- Ja Umbridge är en liten ängen jämfört med vad skolan är nu, sa Dean instämmande.
- Precis och då kan du tänka dej hur Cara och dom har det, fast värre, sa jag och de såg med höjda ögonbryn på Cara.
- Är det sant allt det med skolan och ert liv?, sa Fred förvånat.

"Nej vi hittar på allt för att få uppmärksamhet" svarade Draco sarkastiskt och de gav honom en sur blick
"Men vad tror du? ni har ju mött dödsätarna, ni vet hur de är" svarade jag
"Men du är ju hans dotter" sa George och jag suckade
"Jag orkar inte försöka få er att förstå" sa jag och la huvudet på bordet
"Nu irriterade ni henne" sa Yaxley roat och jag nickade.
"Har ni verkligen inte lyssnat på något hon har sagt" frågade Severus

Jag suckade och himlade med ögonen och såg på tvillingarma.
- Okej nu ska vi ta det här lungt och sansat och jag vill att ni lyssnar, sa jag med en tålmodig röst och de nickade.
- Cara är inte populär bland alla dödsätare.
Alla gillar inte heller henne, vissa gör det och vissa inte.
Och bara gör att hon är hans dotter så betyder det inte att de gillar henne.
- Jamen de borde de, sa Fred.
- Håll tyst och lyssna, sa jag irreterat.
Cara har olika åsikter än de,
Sen så gillar de inteatt hon har så mycket makt som hon har.
Därför försöker de få henne skadad eller dödad på olika sätt, förstår ni nu?, sa jag irreterat och jag kännde att min ilska höll på att ta överhand.
- Visst lugna ner dej, sa George och jag stirrade irriterat på dem tills Dean tog min hand och jag lugnade ner mig.
- Okej vi förstår, åtminstone en del, sa Fredoch George vänd till Cara.

jag lyfte huvudet och log åt dem
"Vad duktiga ni är" jag skakade på huvudet. "Det är inte så svårt. jag menar alla goda gillar inte Harry heller" sa jag och tog en tugga av maten
"Men varför stoppar inte din far dem?" frågade George
"Ja men han kan ju inte vara min barnvakt. det är därför jag har Yaxley här" sa jag och log mot dödsätaren som nickade
"Så han är din livvakt?" sa Fred
"På sätt och vis, men jag tror inte han gillar o bli kallad livvakt" sa jag roat och såg sedan på tvillingarna "nått mer ni undrar?" sa jag roat

- Nej, inte vad vi kommer på nu, sa Fred och George skakade på huvudet.
- Alltså jag fattar inte vad det är som är så svårt att förstå?, sa jag och såg på dem.
- Så du fattade allt direkt?, sa George och stirrade på mig.
- Ja det gjorde jag, jag har nått som kallas för hjärna och den brukar jag använda med jämna mellanrum, sa jag ironiskt och såg på dem.
- Jasså så du gillar allihop här bara för att Cara gillar dem?, det låter ju befängt, sa George.
- Nej jag gillar dem inte bara för att Cara gillar dem, jag har faktiskt skaffat en uppfattning av alla själv på egenhand och den ända jag inte gillar är Bella, sa jag lätt och började äta.
- Så du gillar Du-Vet-Vem då?, frågade Fred förfärat och såg på mej.
- Som Caras far, ja då gillar jag honom, men som Voldemort gillar jag honom inte.
- Och varför gillar du honom som Caras far?, frågade Fred förvånat.
- Ja, först hade vi ett samtal när Cara låg medvetslös, då gjorde han mig ingen skada även om han kunde eftersom Cara inte var närvarande.
Sen så har han hjälpt mig ett par gånger för att Cara bad honom, sa jag lätt och tvillingarna såg skeptiskt på mig.
- Ni ger mig huvudverk, sa jag irreterat och såg på dem.

"De ger oss alla huvudverk" Sa Severus. "Men de har aldrig varit de smartaste"
"Men vad är det ni inte förstår?" sa jag lite irriterat
"Ja men varför hjälpte han Laura?" frågade Fred och jag suckade
"Ni skojar va?" sa jag tvivelaktigt och de skakade på huvudet. "Nu ger jag upp på riktigt" sa jag och ställde mig upp
"Vart ska du?" sa Yaxley
"Jag behöver frisk luft. ni kan ju vara så vänliga och försöka få in något vätt i skallen på dem. kom Kaname" sa jag och lämnade rummet och gick ut till stallet. Ballerina gnäggade och jag såg på henne
"Ja jag är lite irriterad, tröga människor du vet" sa jag och klappade henne, och Kaname skall till och Ballerina sänkte huvudet och nosade på honom
"Ballerina det här är Kaname, Kaname det här är Ballerina" sa jag och de nosade på varandra och jag satte mig ner i boxen och lutade huvudet mot väggen. Ballerina la sig bredvid mig och Kaname kröp upp i mitt knä och jag klappade dem och log