Life - Lupple & Medi PRS

Olivia såg upp och gjorde en tumme upp.
"Det ser underbart ut." Hon log uppmuntrande och hörde skramapnde från övervåningen.
"Låt barnen vara. De har en väldigt fin koja. De drog bort hela madrassen från sängen." Hon log mjukt och smekte sig över magen.
"Och det stör mig inte alls. Bara Rose och Ethan kan tala med varandra är jag glad."

Mi stannade upp och hoppade upp på köksbänken och log. "Det låter underbart. "Viskade hon för att sedan se hennes smekning. "Du och Gabriel har haft en kärleksakt. "Viskade hon med ett stort leende. "Därför har du ont. "Förklarade hon allvarsamt men hennes lycka syntes verkligen, lyckan för dem två - tillsammans.

"Så kan man verkligen säga. men ja det är därför jag har ont." Hon skrattade och såg mot Gabriel.
"Leta upp dem två är du snäll. De kan få leka ute en stund." Hon log mot Gabriel.

Gabriel flinade lite och nickade. "Jag ska meddela barnen. "Log han och tog sig upp för trappan och knackade på dörren. Men han knackade flera gånger i olika takt, för att visa att det var ett hemligt meddelande på gång.

Mi fnissade glatt. "Åh jag förstår, jag minns inte min första gång speciellt bra. Men det var i alla fall med min första eh man. Såklart. "Suckade hon för att sedan vifta lite med handen. "Nåväl, vill du prata om det?" Frågade hon mjukt.

Ethan log mjukt och kröp ut och hyshade Rose. Han öppnade och log.
"Det är lugnt soldat. Det är en vänlig varg." Sa han och flinade.
"Förlåt om det är rörigt. Vi har det bara mysigt här."

Hon log.
"Det var helt underbart. Han var min första och det var helt magiskt. Jag kan inte sluta tänka på det." Hon log mjukt.
"Sen blev mina ärr så varma under hela älskandet så det blev som... du vet. Kännslosamt."

Rose tystnade tvärt och hade fått tag på en mindre, avlång kudde och riktade det mot dörren- för att kunna försvara fortet. Men vid Ethans ord så sänkte hon sitt vapen. Gabriel flinade lite och nickade. "Det är ingen fara. "Viskade han leendes. "Ni kanske ska gå ut en sväng, och springa av er lite. Vädret är fortfarande fint. "Log han mjukt.

Mi fnissade lyckligt. " Jag kan tänka mig det, och det är inget man ska sluta tänka på. Det är ju kärlek. "Viskade hon för att sedan nicka. "Det måste verkligen ha känts som ni band er samman, med tanke på ärren också. "Log hon. "Ska ni försöka få en bebis?" Viskade hon i ännu lägre ton och hennes ögon lyste av nyfikenhet och spänning.

Ethan sträckte ut sin hand mot Rose och log.
"Vi kan springa av oss lite och kasta löv på Gabriel." Sa han lockande och såg mot Gabriel.
"Eller hur?"

Hon såg upp och blev blossande röd i ansiktet.
"Ja det ska vi. En väcktare måste alltid finnas. Så en dotter måste födas." Hon log mjukt mot henne.

Gabriel flinade lite. "Om ni kan träffa mig ja. "Sa han utmanande och Rose greppade tag om Ethans hand och reste sig kvickt upp. "Vi ska vinna. "Viskade hon lyckligt och började att gå mot dörren men det var lite svårt eftersom hon inte direkt kunde dra med sig Ethan. "Skynda, skynda!" Sa hon ivrigt.

Mistril stirrade på henne och visste inte riktigt vart hon skulle ta vägen. "En bebis. "Viskade hon, nästan andfått. "Kan jag få träffa den? Åh snälla Olivia, när den är sådär liten vet du. " Fortsatte hon drömmande och flyttade sin hand mot ett halsband med fem små guldhjärtan, som var sammanlänkade med diamanter och kramade om berlocken.

Ethan sprang ner efter Rose och satte på sig skorna och flinade.
"Vi ska vinna över stora fluffiga Gabriel..." Han såg på honom.
"Vill du vara varg eller människa?


Hon log mjukt och nickade.
"Det är självklart. Du kan få träfa dem men bara om Gabriel är med. Det kanske låter elakt men om du kanske flippar ur eller något. Förlåt om du kanske tar det fel."

Rose skyndade sig ned och skyndade på med både skor och jacka och var sedan ute först av alla. Gabriel flinade lite. "Jag föredrar att vara varg." Log han och sträckte lite på sig. "Men vad vill ni helst?" Frågade han leendes.

Mi tittade upp och nickade sakta. "Jag förstår Olivia, självklart ska fadern vara med. " Log hon och hoppade ned från bänken. " Du tänker redan som en mor, du vill skydda dina framtida barn och det är helt rätt. "Viskade hon mjukt och smekte henne lätt över kinden. "Jag går upp till rummet. Behöver lägga mig en stund. " Sa hon ömt och kramade om henne innan hon vände om.