PRS Lupple & Medi

Hon hoppade till och slog till honom på bröstkorgen.
"Skräm mig inte sådär." Hon skrattade och nickade och gick mot hans rum och hittade snart ett helt sett med mjukisbyxor, tröja, strumpor och kalsonger. Hon fnittrade innan hon tog på sig allt och gick ner och slog sig ner i soffan.
"Så vad diskuterar ni om?" Frågade hon och pillade med fingret på ena tån.

Dorian följde henne med blicken när hon gick in i hans rum och började sedan gå ned till vardagsrummet igen och satte sig ned.
Log när Willow kom ned fullt iklädd hans kläder. Han skrattade lågt.
"Du luktar som mig. " Sa han med ett flin innan han lutade sig mot hennes huvud och drog in hennes doft.
"Du luktar godare. "Viskade han och smekte hennes arm lätt.

Alexander såg på Willow och harklade sig lätt.
"Jo som du vet har du ju en förmåga, att se andar. Det är en väldigt ovanlig förmåga. Och det finns fall där man kan få fler än 1 gåva. Så du skulle kunna utveckla nya gåvor längre fram. " Började Alexander innan han tystnade lite.

"Du sa åt mig att ta för mig av kläderna." Hon log och vände sig mot Alexander och nickade.
"Finns det något sätt att få reda på vad man kan ha? Kan Franz kanske hjälpa och prata om det eller?" Hon lutade sig mot Dorian och log.
"Så jag kan ha mer än en gåva? Coolt." Hon flinade,

Dorian la en arm om henne och nickade sakta.
"Jag vet, men du luktar fortfarande godare. " Sa han och lät henne sedan tala med Alexander.
Alexander suckade tyst och såg på henne.
" Det kan finnas sätt, jag kan höra med Franz men är inte säker på om han vet sånt. Jag är däremot mer säker på att Lucifer vet sådant." Sa Alexander ärligt.
"Väldigt. " Sa Dorian och smekte hennes kind lätt, om det var en bra gåva men det fanns väldigt dåliga gåvor att få också men det behövde inte hon veta.

Willow nickade och såg på Alexander och kliade sig på halsen.
"Vet du någon gåva förutom de dödas ögon?" Hon satte sig upp och iaktog honom ,med spända ögon.

"Det finns många Willow. Man kan göra en hel bok på över tusen sidor. finns rätt många. Att man får evig sömn till att man kan se framtiden." Tristan log.

Dorian slängde en irriterad blick på vad Tristan sa och blottade sina tänder. Varför i helvete behövde han svara så utförligt?
Lathan klev in i rummet och la händerna på Dorians axlar och såg på dem.
" Låt oss inte tala om sådant. Willow, kan jag få låna med mig Dorian på en sväng?" Sa Lathan och såg på henne.

"Det gör inget. Det är rätt intressant och jag lär mig mycket." Hon såg på Lathan och nickade.
"Okej pappa." Hon kysste Dorian och skrattade.
"Jag älskar dig min älskade knasboll." Viskade hon och såg på Alexander.
"Behöver jag dropp fortfarande eller klarar jag mig utan?"

Dorian besvarade kyssen men var noga med att inte vidröra henne med sina tänder. De om något var vassa.
"Älskar dig med." Sa han och reste sig upp och blev nästan utdragen därifrån av Lathan och snart var de ute ur huset och började springa. Lathan tog täten och Dorian följde efter.

Alexander såg på henne och log. "Va utan tills Dorian kommer tillbaka. Så får vi se hur bra din kropp hanterar det. Jag tänker att din blodförlust nästintill är återhämtad så nu behöver bara blåmärkena läkas. " Sa Alexander.

Hon nickade och såg på nålen som fortfarande satt i hennes hand.
"Tack att du är den bästa läkaren. Jag vill fortfarande donera mitt blod till min privata bank. DHade jag inte fått med mig påsarna hade jag inte suttit här nu." Hon log mjukt och lutade sig tillbaka.
"Det är bra om det finns ett litet lager och det borde vara okej."

Alexander nickade.
"Vi kommer utöka din blodbank, allt eftersom. " Sa han och kramade hennes hand mjukt innan han reste sig upp och gick ut från rummet.

Dorian befann sig snart i staden och var lika snabbt upp bland taken och började jaga.