wolfy & rollspelare prs

Jonathan satte sig ner på huk framför flickan som dykt upp. Det var minsann en vacker varelse, precis som han förutspått hade hon samma skönhet och självförtroende som Cleo hade.
"Brås på sin mamma märker jag," log han och rufsade till flickans hår.

Cleo log stort och granskade flickan som la armarna om Jonathans nacke.
"Jag tänker att vi bor där." log Cleo och började gå mot en byggnad. Hon gick in och sneglade mot Jonathan och deras drömdotter.

Jonathan lyfte upp deras dotter i famnen innan han traskade efter Cleo mot byggnaden hon fått syn på. Han hoppades verkligen att hon ändå skulle inse att det bara var en dröm, och att det fanns en relativt stor chans att det som hände i drömmen aldrig skulle ske i framtiden. Han ville bara inte att hon skulle bli besviken. Det kommenterade han inte nu utan njöt bara av att se henne så glad.

Cleo tryckte på rätt knapp i hissen och väntade på att Jonathan skulle hinna ikapp. Hon bet sig löst på läppen och tittade ner på sina skor, önskade verkligen att drömmen kunde bli till verklighet.
"Du får berätta mer om barn sen." log hon sött.

"Jag är ingen expert på barn men jag ska försöka besvara dina frågor," svarade han retsamt, visste mycket väl vad hon egentligen menat med sin fråga. Då hissen plingade till och dörrarna gled upp kikade han nyfiket ut. Byggnaden hade sett normalstor ut på utsidan men insidan var betydligt större än han kunnat tro.

"Jag fick så mycket i arv av pappa, jag kan nog köpa en takvåning i New York efter studenten och plugga universitet där också." log hon nöjt och gick in i lägenheten. Hon satte sig i vardagsrummet, allt var exakt som hon ville ha det.

Han nickade lite men svarade henne inte. Hon hade så mycket kvar i livet att göra, hon var så ung. Han kände som om han begränsade hennes möjligheter genom att vara en del av hennes liv, som om hon inte kunde göra allt hon ville med honom i sitt liv.

"Kommer du flytta med mig eller väntar du?" undrade hon nyfiket och sträckte sig efter honom, tyckte att hon hade sett nog av bebisen och ville ha Jonathan för sig själv.

”Det beror på vad du vill.” Jonathan släppte ner deras drömdotter på golvet innan han omfamnade Cleo. ”Jag vill inte stå i vägen för dig på något sätt.” Givetvis ville han flytta in tillsammans med henne men samtidigt så trodde han att det kunde vara bra för henne att bo ensam också, hennes liv skulle aldrig kunna vara normalt i hans sällskap och han ville att hon skulle njuta av sitt liv så länge hon kunde.

Cleo drog ner honom i soffan och satte sig i hans knä, hon rynkade på pannan åt hans ord och svalde hårt.
"Använd inte mig som ursäkt ifall du inte vill något, Jonathan." sade hon och reste sig upp lika snabbt som hon satt sig i hans knä. "Kan du bara vara ärlig i en stund?" mumlade hon.