Skriva av sig-tråden

Elley: Dålig självkänsla, maybe? Du borde verkligen inte behöva känna någon prestationsångest - du är bra & fin precis som du är! ♥ Om du känner att det här hindrar dig i vardagen bör du söka hjälp eller prata med någon som kan ge dig stöd så att det blir bättre.

Antar det, har pratat med folk om det... Men det får mig bara att känna mig dum, nervös och ja, dålig helt enkelt. Det är lättare att leva med det, försöka ta sig ur det och försöka knyta an till något man känner sig trygg med ♥

Första saken min far säger när jag kommer hem utmattad efter en ganska lång dag... jag tänkte att vi kunde gå till kyrkan ikväll, blabla bbla kören, bla. DU MÅSTE GÅ!
NEJ, NEJ, NEJ! Man gör inte så, nej... jag är emot kyrkans manipulerade religiösa preaching. Och så har jag läxor, slytherindagen och andra viktigare saker att göra. Nu tvingas jag att vara där och halvsova med den tråkiga sidan av min familj i ett år. -.-

Det här handlar egentligen inte om mig, men ja...
Sätter inom spoiler ifall det kan trigga igång folk.



Snälla...

Så länge det inte tynger dig för mycket så tycker jag att du ska göra det som känns lättast/bäst. Vi finns här för dig, det vet du ♥

Elley; Känner igen mig där otroligt mycket, dock är det 22 personer i min klass och ja, stor konkurens. Men jag har blivit bättre, mot alla odds. Och jag tror (vet) att det kommer bli bättre, lycka till med allting, sötis :*
Du är helt söt, underbara och fantastisk, du behöver inte alls vara bra, du är bäst för mig

Blev plötsligt extremt debbig. Vet inte vad det är men vill bara krypa under täcket och inte göra ett skit idag. Inte för att jag gjort mycket än så länge...

Jag förstår din situation, jag känner ganska många som gör det är väldigt blandade känslor. Ska man berätta för någon eller inte? Om du vill diskutera det helasvarar jag på ugglepost.

Jag kände verkligen nu att jag behövde skriva av mig lite...

Nu i sexan bytte jag till en Kunskapsskola, man måste ta väldigt mycket ansvar och ibland känns det som om jag inte klarar det. Fast jag klarar set tydligen ändå. Det här bytet är nog en av dem bästa grejer jag gjort, det var mycket mobbning och väldigt stökigt i min gamla skola.

Nu är det så att en av dem stökigaste och jobbigaste också bytte skola, till min skola. Den här killen håller på och retar mig och mina kompisar, han säger t.ex. att jag är jätteful och det sårar verkligen. Han är väldigt kort och det kan nog vara därför han beter sig som han gör, han ska visa att han inte är en liten mes. Varje gång han är elak säger jag emot och jag orkar snart inte. Jag har pratat med min lärare som har sagt till den här killen, min lärare är jättebra, men lärarens ord fastnar tyvärr inte i killens hjärna. Mina föräldrar vet om detta, fast dem vet inte riktigt hur jag känner. Jag klarar nästan inte det här nå mer, jag gråter när jag skriver det här. JAG ORKAR INTE MER!

Jag orkar inte. Jag orkar inte låtsas att jag är glad hela tiden. Jag orkar inte med mina tvångstankar. Jag orkar inte hamna efter hela tiden. Jag orkar inte klassas som Besserwisser och tönt. Jag orkar inte vara utanför. Jag orkar inte vara beroende av andra. Jag orkar inte vara olyckligt kär.
Jag orkar inte leva.