Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon log och fick större av moset bort och höll honom nära sig.
"Vi kan dansa lite innan allt läskigt börjar. Jag vill inte att vår modigaste man ska bli rädd." Hon pekade mot Sammi som var över hennes axel.
"Sammi ska vi dansa medan morfar spelar musik?" Sammi nikade.
"Mojfaj spela" sa han

John skrattade och gick iväg för att hämta ett stränginstrument och kom tillbaka med en mandolin i sitt grepp. Han lutade sig mot kanten av skeppet och började spela på en låt och sjöng lågt till sitt komp samtidigt som han iakttog Sammi och Kiliah.

Hon började att dansa med sammi i famnen som tjöt. Hon log medan hon mer fortare rörde sig och log.
När hon var klar hängde Sammi trött och hon log.
"Ska Sammi sova? Ska farbror Tom lägga dig?" Sammi nickade igen och Tom tog emot Sammi och de försvann tillsammans.

John såg efter Tom som hade med Sammi i sin famn. Han lade undan instrumentet och gick fram till Kiliah. Kom, vi sätter oss till bordet. Ljusen står tända där." Han nickade åt de håll de gjort ordning för alla att sitta.
De andra piraterna kom upp från matsalen för att göra det sällskap vid bordet.

Kiliah log mot honom och gick efter.
"Låt mig få lite rom så kan jag försöka hitta en av de bättre historier jag har." Hon log mot Ethan.
"Du får välja en. sjön eller land." Viskade hon med en mörkare röst.

John nickade och försvann ner till källaren för att komma tillbaka med två flaskor, en i vardera hand. På så sätt kunde alla få smaka av drycken.
Han sköt över ett glas till Kiliah. "Varsågod.", sa han och satte sig ner på sin stol vid bordet bredvid de andra.
"Ta en om sjön.", viskade Ethan tillbaka som var nyfiken på vilken historia hon skulle berätta.

Hon tog glaset och svepte det.
Det tog någon minut innan hon började.
"Många skepp kan försvinna till ön vi är på väg har jag hört. Varför vet man inte. Är det runt vattnet eller på själva ön?" Hon såg sig om.
"Är det sjömonstren som vill varna oss eller är de dom som dränker oss? Jag hade en kund för några år sedan som var bara något år äldre än mig. Men hans hår var vitt som det renaste snö." Hon såg mot John, log och fortsatte.
"Han hade sett ett havsmonster som skrämde honom så."

Alla lyssnade intresserat av Kiliah. Ingen sa något, utan bara såg med en nyfiken törst och lyssnade. När hon såg på John iakttog han henne för en sekund innan han svarade henne. "Om det är något monster här, är vi beredda. Jag har en känsla av att ön vi ska till är.. ovanlig. Jag känner det. Jag känner det på mig." Han lät fundersam och såg på Kiliah och sedan till de andra vid bordet.
Roy lutade sig över bordsskivan och såg på Kiliah. "Din vän då? Vad hände med honom?"

Hon såg på honom.
"Han blev en fiskare. Han blev så rädd av att vara en äventyrare." Hon suckade.
"Cam tycker det är märkligt att hans hår blev så vitt." Kiliah såg sedan sig om.
"Vem ska beräta nästa? Annars har jag fler. Man lär sig många om man jobbar som dansare tydligen."

Roy såg förtjust ut och gapade. "Han bytte alltså karriär. Det måste ha varit en tuff match alltså." Han sjönk ner på sin stol igen och nickade åt Kiliah. "Berätta mer.", sa han intresserat och de andra stämde in med nickningar och mummel om att hon var bra på att berätta. Ethan log nöjt och lade armen om Kiliahs rygg.