Skriva av sig-tråden

Valmo Jag blev alltid hackad på när jag fick mina betyg på högstadiet. Varför? Människor är avundsjuka och har svårt för att glädjas åt andras lycka. Jag skrev oftast MVG på prov och inlämningar i dom flesta ämnen samtidigt som dom flesta i min klass kämpade för G;n. Till slut slutade jag med att avslöja mina betyg för andra, det blev lättast så.

Nu själv sitter jag i en helt annan sits. Jag går andra året på gymnasiet, alla i min klass får i princip självklara MVG;n på allt vi gör medan jag får VG och känner mig skitkass. Jag vet att man inte kan jämföra, alla har vi olika förutsättningar. Men jag är van vid att vara den personen som får dom betygen som mina klasskompisar nu får. Jag kan bli avundsjuk ibland, men jag vet att dom förtjänar det - jag förtjänar det också, men vi kan väl säga att jag inte riktigt har förutsättningarna att prestera i skolan just nu.

^ Tack!
Vet inte vad jag ska säga men jag tror det hjälpte.

Stå på dig! Du är bra som du är!

Är less på att vara hård som en sten. Var en snabbis på morfars grav idag, och eftersom jag var där med mina föräldrar var jag tvungen att stänga av... som vanligt... och det kändes som magen vände sig ut och in och allt jag ville var att sätta mig på marken och gråta. Men gjorde jag det? Nej...

^
^Du vet väl hur glad jag blev av de där två meningarna? ♥

Idag tappade jag bort min mobil :< Hela min familj skrattade åt mig -.-'
Anyhow...

Idag lekte A från A-klassen med en tändare och deo spray. Gissa vad som hände? Jo han höll på 2 gånger och lekte pyroman tills brandalarmet gick. Alla sprang till fotbollsplanen. Jag och V (kille från klassen) gick till vår kf, A. Vi berättade om allt som hände och några tjejer från 7an kallade oss för tjallare. Brandkåren kom och dom pratade med oss. Vi pratade med tjejer i parallellklassen och från 7an. Det blev inget bråk som tur var, vi kom överens om händelsen och allt. Men nu kommer frågan; Gjorde jag rätt som ''tjallade''. Alla mina lärare säger att jag och V var duktiga men min pappa sa;

''Det kan kosta 50 000 kronor för att få brandmännen till skolan (enligt mig är det en överdriven summa) och det kommer A:s familj att betala. Du skulle inte ha blandat i dig för nu är det troligt att du får skit av honom på måndag''

Yeah right dad...

Men vad tycker ni? Gjorde jag rätt?

A gjorde det framför några tjejer väldigt nära dom. Dom hade tur att deras kläder inte tog eld...

^Jag tycker egentligen att du gjorde rätt ja. runt 3000 tror jag det ligger på. Och ja det är livsfarligt att hålla på med sådant LIVSFARLIGT! En dag kommer de förhoppningsvis inse det och tacka dig. Jag tycker du var otroligt modig.

Din pappa har en poäng - men det skulle de ge dig problem så prata med dina lärare direkt och så får de ta det med killens föräldrar.

Melodyjoseph Jag tycker absolut att du gjorde rätt! Det kunde ha hänt något allvarligt.

Thanks guys :3 Min pappa säger att jag inte såg något >__>

Har velat skriva om det här ett tag, men inte förrän nu när jag har börjat acceptera det så tänker jag ta mig tid att verkligen göra det!

Jag har en sjuk prestationsångest, alla i min närhet märker av det! Till och med lärare har pratat med mamma om det, elever har frågat mig om det och ja, det är jobbigt. Det gäller verkligen allt, saker på mugglis till och med. Jag kan kämpa med någonting i evigheter, jag kan hamna i osämja med någon utan att backa för det, oftast bara för att ha rätt. För om jag inte lyckas, om jag inte når mitt mål mår jag så dåligt. Många skulle nog såga att jag var deprimerad, djupt deprimerad. Nu kanske ni tänker att det är knäppt, att jag inte alltid kan vara bäst. Som i skolan t.ex, där kan man ju inte vara bäst hela tiden? Men det funkar, jag går i en klass på 12 elever och jag har aldrig haft svårt för några ämnen mer än träslöjd och idrott, jag är alltid bäst på proven och jag är duktig helt enkelt. Jag skryter inte om det, men jag måste alltid bevisa det för min klass, ALLTID. Jag vill komma ur det, det får mig att må så dåligt innan jag får veta hur jag lyckas. Och det är bara jobbigt, som jag sa innan har jag börjat inse att det inte spelar så stor roll egentligen, men jag vill att ni ska veta, att ni ska förstå så att ni inte tror att jag hatar er för att jag blir smått upprörd när jag känner att jag har fel, jag kan inte riktigt rå för det även om jag försöker få kontroll över det. Men det är mitt fel, bara mitt fel och det är min sak att fixa det.