De utvalda

Eletha slamrade i köket och det lät värre än vad det var och snart började det dofta gott i huset.

Efter att ha kastat iväg boken en andra gång gav Ethan upp för tillfället. Han reste sig och gick till köket. "Det luktar gott" log han.

"Ethan, boken." sa Eletha allvarligt hon gillade inte hur han behandlade hennes saker men nickar sedan.
"Ja, det blir kött och potatis." ler hon mot honom.

"Förlåt" suckade Ethan. Han tog upp boken och la den på bordet. "Jag blir så frustrerad när jag inte kan efter tio försök bara....". Han nickade sedan och log. "Det låter gott".

"Var det inte du som sa att man skulle koncentrera sig?" sa Eletha lite roat och la upp på tallrikar, "Som när du lärde mig bågskytte." sa hon och ställde fram på bordet, "Men du lär dig, det tar tid." log hon.

Ethan nickade sakta och suckade. "Men det här är svårare än bågskytte". Han hade aldrig behövt lära sig att skjuta pilbåge, han kunde det när han provade bara. "Alla ord bara blandar ihop sig".

"Inte svårare, det tar tid att lära sig. Som det gör för alla när man inte kan något." sa hon lugnande och började äta av maten.

Ethan nickade igen. "Jag vet" sa han. Men för honom var det en aning svårt...Han brukade ha bra tålamod men inte med läsningen. Han började också äta. "Gott "log han,

"Vilken tur." log Eletha och åt med god aptit hon var sådär hungrig igen, hungrig utan stopp.

Ethan hase också bra aptit. Och det dröjde inte länge fören hans tallrik var tom. "Tack för maten",log han och lutade sig nöjt tillbaka.