wolfy & rollspelare prs

Jonathan stirrade på henne med stora ögon, det som kommit ur hennes mun var nog bland det sista han förväntat sig att höra. Han hade trott att det handlat om något "allvarligare". Därför satt han tyst en stund för att samla ihop tankarna. Han var inte bra på att formulera sig och han ville inte råka säga någonting tokigt.
"Nu lyssnar du på mig, okej? Jag vill inte att du avbryter mig förrän jag är klar." Han sträckte sig efter hennes händer.

"Nej för du kommer bara säga att du inte kommer ångra dig och att jag inte får tänka såhär men jag gör det ändå, för din lycka kommer före min vare sig du är lycklig med mig eller inte. Allt jag vill är att du ska vara glad." sade hon och kramade hårt om hans hand. "Du är mitt livs kärlek, Jonathan, och jag vill inte att du ska ångra något med mig."

Han himlade lite med ögonen åt hennes babbel, hon kunde honom för väl.
"Vet du varför jag skulle säga så? För att jag menar vartenda ord. Jag kommer inte ångra mina beslut. Jag är lycklig med dig, jag har aldrig varit så glad i hela mitt liv sedan du kom in i bilden. Det finns ingenting jag inte skulle göra för din skull."

"Jag menar det jag säger också. Jag är rädd att du nån dag, långt in i framtiden, kommer vakna upp och inse att du inte är lycklig med ditt liv. Jag vet att du är en hederlig man så du kommer inte lämna mig men du kommer vara olycklig och det kommer äta upp dig inifrån och det är inget jag vill ska hända dig." sade hon och la sina händer på hans kinder. Hon slöt ögonen i några sekunder och suckade tyst, fanns inget hon var mer rädd för.

”Men vi ska inte fundera på framtiden och vad den för med sig. Vi kan omöjligt veta vad som ska hända då och vi blir inte lyckligare av att spekulera heller. Det är här och nu som bör spela roll - det som vi vill nu.” Han böjde sig närmare för att pussa henne på pannan.

Cleo kollade på honom och nickade lite, hon förstod att han hade rätt men hon kunde ändå inte släppa det.
"Jag älskar dig så mycket." mumlade hon tyst. Hon smekte hans nacke och slöt ögonen i en stund, ville bara ha hans närhet och värme.

Han höll om henne en stund utan att säga något men visste att saken inte var slutdiskuterad.
”Älskling, jag menar allvar. Du kanske förutspår rätt angående framtiden men lika stor chans är det att jag har rätt. Oavsett vad som händer så kommer jag aldrig ångra något.”

Cleo tittade upp på honom och suckade lågt, hon nickade lite och kramade hårt om honom. Hon önskade verkligen att han hade rätt, då hon inte visste vad hon skulle ta sig till ifall hon någonsin hade rätt.

Han var inte särskilt nöjd med sig själv eftersom han inte på hennes reaktion kunde avgöra om hon var övertygad eller inte. Han ville inte att hon skulle tvivla på honom, hans känslor eller hur långt han skulle gå för hennes skull. Hon var oerhört viktig för honom.

Hon reste sig upp efter en stund då hon kände sig rastlös och sträckte fram händerna för att hjälpa honom upp.
"Kom nu." log hon och granskade honom lite snabbt.