De utvalda

Eletha hade snart gjort klart och började bära in en massa ved. Hon stannade upp och roat på Ethan som kastat boken ifrån sig.
"Var rädd om den." sa hon och såg frågande på honom.

Ethan höll på att muttra förbannelser över orden då Eletha kom in. "Förlåt" sa han och gick och hämtade boken. "Men det går inte bra" suckade han.

"Nej, märkte det." sa hon lugnt och började stapla veden vid eldstaden och såg på Ethan då hon var klar. "Vad är det? Var fastnade du?" log hon och såg på honom, "Var glad att jag inte slår dig på fingrarna och ger dig örfilar, det gjorde vår lärare." sa hon med allvar.

"Hemskt lärare ni måste ha haft..." sa Ethan tyst innan han pekade på en mening. "Den, allting bara trasslar ihop sig".

Eletha rycker på axlarna, "De flesta är väl så?" sa hon en aningen förundrat och såg på meningen.
"K-R-O-N-B-L-A-D En ros består av kronblad, stjälk och har taggar." läste hon upp för honom samtidigt som hon pekade.

"Tja...jag hade min far till ridlärare, han var väldigt snäll då" sa Ethan och ryckte på axlarna. Han försökte sedan hänga med. "Kronblad" upprepade han för sig själv.

Eletha nickade och skrattade sedan till, "Jag skulle inte vilja ha min far till det." sa hon och nickade. "Ja, kronbladen är de röda." sa hon och pekade på en bild.

Ethan såg på bilden och sedan på Eletha. "Lika röda som ditt hår" log han. Han fortsatte sedan läsa, han stakade sig mer ju längre meningarna blev.

Eletha log och skrattade lite, "Ja, nästan." log hon och kysste honom. Sen gick hon ut för att fixa maten men öppnade fönstren.

Ethan besvarade kyssen och suckade sedan till. Han fick koncentrera sig på boken nu. Det var frustrerande när han stakade sig, men när han väl lyckades med ett nytt ord så muntrade det upp honom.