prs yehet & kkaebsong

Huden kittlas något hysteriskt när Zihaos läppar kommer i kontakt med halsen, får honom att vilja rysa till av kontakten.
"Så tung är du inte Zihao," säger Joshua och skakar lite på huvudet, visserligen skulle han aldrig kunna bära om Zihao, men det är bara för att han inte är så stark. Att ha sjuttonåringen sittandes över midjan eller i knät dock, det är något helt annat. "I förhållande till din kroppsbyggnad, och längd, är du inte så tung ju."

Sjuttonåringen lutade sig tillbaka och drog en hand igenom håret, utan att släppa Joshua med blicken.
”Jovisst, men när man är så pass lång som jag är så väger man rent naturligt ganska mycket”, förklarade han och sköt ut hakan lite. ”Slår vad om att jag väger cirka tjugofem kilo mer än vad du gör, vilket är en ganska stor skillnad.” Zihao stack in fingrarna mot sextonåringens revben och petade till honom. Sedan så förde han dem ner mot den slanka magen och började kittla den andre på allvar. Man kan inte peta på någon utan att kittlas lite.

Jo, det vet Joshua redan mycket väl. Om den äldre skulle väga lika mycket som honom, och fortfarande vara lika lång, skulle det vara helt sjukt och dödligt.
"Jo, det är det ju." Svarar han lätt, märker alldeles för sent vad det är Zihao har för sig och kvider till innan han brister ut i skratt. Herregud. Joshua sträcker sig efter den andres betydligt större händer i ett försök att få dem att sluta medan hela magen gör ont. Varför hade han ens berättar för Zihao om hur kittlig han är? Hur dumt var inte det?

”Vill du att jag ska sluta eller?” Frågade Zihao med ett finurligt leende strykandes över de smala läpparna. Med ett klangfullt skratt, lutade han sig tillbaka ännu en gång, däremot utan att flytta på händerna. Han betraktade Joshua med varm, närainpå lycklig, blick och lät huvudet falla lite på sned. Att gryffindoreleven var kittlig var någonting han aldrig skulle glömma, då det var ytterst användbart i tillfällen som detta. Egentligen borde de väl gå tillbaka ner till de andra, men sjuttonåringen var på tok för bekväm där han satt. Troligen kände väl Joshua likadant, åtminstone när den äldre inte kittlade honom.

"Är det självklart eller?" frågar Joshua ironiskt och försöker kravla sig ur den äldres grepp, fly från kittlandes. Magen har nästan vikt sig dubbelt av allt skrattande, usch och fy. Sextonåringen putar lätt med underläppen med blicken fäst på slytherineleven sittandes ovanför honom."Kommer få träningsvärk nu ju Zihao, aj."

Med samma retsamma, men samtidigt finurliga leende, lutade han sig lite över Joshua tills deras ansikten näsan rörde vid varandra.
”Jag slutar om du ger mig en kyss, så enkelt är det”, sade han och gled upp med händerna mot de smala axlarna, pressade löst ner sextonåringen mot golvet.
”Tror du inte att jag får nackspärr av att stå och kyssa dig i vanliga fall? Du har ingenting att klaga på.” Han gav ifrån sig ytterligare ett skratt, den här gången lite lägre och mer ondskefullt.

Joshua blänger på sjuttonåringen, skakar på huvudet åt honom.
"Om du nu delat med dig lite av din längd så skulle vi inte ha det problemet. Plus så får jag faktiskt ont i fötterna av att stå på tå hela tiden." Påpekar gryffindoreleven, som egentligen aldrig äger nej till Zihaos kyssar. Han lägger sina händer runt slytherinelevens nacke, drar honom närmre och pressar läpparna mot den andres.

”Det låter som om du tycker att det är mitt fel att du är kort”, knotade Zihao och log nöjt när Joshua drog in honom i en härlig kyss. Om han haft möjligheten att stanna där resten av dagen hade han defintivt tagit den, men han visste mycket väl att det förr eller senare skulle bli dags för lunch. Nåja, de kunde i alla fall ta vara på tiden nu när de hade chansen. Med ett sådant där morrande läte som bara en Zihao kunde åstadkomma, drog han upp gryffindoreleven i sittande ställning och slingrade armarna omkring honom.

"Om du får skylla på mig, så får jag skylla på dig." Muttrar Joshua tillbaka mellan kyssarna. Utan att ens riktigt märka det drar Zihao upp honom till sittande position istället. Armarna rör sig mot den andres nacke, ler åt känslan av de mörka lockarna som kittlas mot armarna.

Trots att Zihao kände sig komplett lugn och sansad, kunde han inte riktigt höra Joshuas ord. Ett väldigt dåligt omen. Händerna som nyss befunnit sig knäppta bakom ryggen på den andre letade sig upp mot kinderna, där de verkade trivas bäst. Läpparna gled långsamt ner mot käkbenet för att sedan segla iväg mot halsen.
”Varför måste du lukta så gott? Sluta lukta så jävla gott”, viskade han och särade ytterligare på de smala läpparna så att tänderna blottades. Vad var det egentligen med slytherineleven och bitande?