wolfy & rollspelare prs

”Bestäm du.” Så länge de inte åkte mitt på dagen iväg så brydde han sig inte särskilt mycket om klockslag eller dag. ”Det är ju din bror.” Hur förtvivlat gärna hon ville träffa Ben visste han inte, hade hon inte bråttom att åka och hälsa på så kunde besöket vänta en dag eller två.

Cleo rynkade på pannan och ryckte lite på axlarna, hon hade ingen aning om när hon ville ta sig någonstans än mindre till fängelset för att träffa sin bror.
"Jag vet inte." sade hon och drog en hårslinga bakom örat innan hon lutade huvudet mot hans axel.

”Vem ska veta då?” undrade han och la en hand på hennes rygg och den andra runt överdelen av hennes nacke, alldeles vid hårfästet. ”Vad vill du? Vi behöver inte ens åka.”

"Jag vill åka, men jag vet inte när det passar dig." sade hon och rös till av hans beröringar även fast de inte var särskilt märkvärdiga. Hon lutade sig fram och kysste honom mjukt istället för att leda konversationen framåt.

”Du pratar som om jag vore oerhört upptagen dagar och nätter i ända.” Före hon kommit in i hans luv hade hans kvällar och nätter varit betydligt fler fartfyllda än vad de var nu, han hade definitivt henne att tacka för sin lugnare vardag. ”Vill du åka i morgon kväll?”

Cleo himlade lite med ögonen och skrattade till, i hennes ögon så var han konstant upptagen men hon sa inget utan nickade åt hans förslag.
"Det låter bra." log hon och kysste mjukt hans kind.

Han pussade henne på kinden innan han gosade in sitt ansikte i hennes väldoftande hår.
”Är du lycklig?” frågade han efter en stund. Han kunde inte hjälpa känslan som alltid nu och då gjorde sig påmind inom honom, om det här livet hon blivit indragen i verkligen gjorde henne glad.

Cleo rynkade lite på pannan och kollade förvånat på honom, hon visste inte riktigt ifall hon var lycklig rakt igenom men olycklig var hon iallafall inte.
"Jag vet inte, Jonathan." sade hon ärligt och kollade på honom.

Trots att han inte nödvändigtvis hade förväntat sig ett glatt jakande svar; så kände han ändå hjärtat sjunka en aning inombords. Att hon inte visste om hon var lycklig fick honom att känna sig misslyckad. Oavsett om det berodde på honom eller inte så kändes det som om han inte gjort tillräckligt.
”Hur menar du?” frågade han stillsamt.

"Jag älskar dig och du gör mig otroligt lycklig men jag är samtidigt konstant rädd över att inte vara tillräcklig för dig, att något ska hända dig, att du ska bli som Ben, att vi lämnar hela din värld och att du om några år kommer ångra dig och sen hata mig för att du lämnade allt för min skull." sade hon tyst och tittade bort från honom.