De utvalda

"Du vet vad män gjorde, vissa gav mig saker för att få mig dit de ville så att säga." sa hon förklarande, hon tyckte det behövdes.
"Jättebra, Ros, precis." log hon mot honom uppmuntrande.

Ethan nickade sakta, nu förstod han. "Det här var åtminstone en bra gåva" log han svagt.
Han svalde sedan till och tog itu med nästa ord. "Rossläktet..:" lyckades han läsa utan att stamma. "Kommer....".

Eletha nickade svagt, hon gillade egentligen inte boken, men en bok var mycket värt och hon tänkte inte förlora den.
"Rätt." säger hon nu lite frånvarande då hennes tankar försvunnit i minnen.

Ethan kisade lätt och försökte läsa nästa ord. "Vad är det där för krumelur egentligen?" sa han och pekade på några bokstäver som han inte kände igen.

Eletha kom tillbaka till verkligheten och såg vad han pekade på, "Det är ett F, F-R-Ö-N." stavade hon och ljudade hon för honom.

Ethan nickade och log tacksamt. "Tack". Han upprepade ordet "Frön". Han tog sig sedan an resten av meningen, det gick segt och sakta, han stakade sig några gånger, men det gick.

"Du blir bättre, det är bara övning som gäller." log hon mot honom och reste sig upp, "Jag går ut och hugger ved, säg till om du inte förstår något." sa hon och försvann ut.

Ethan nickade igen. Han satte sig med boken i knäet och fortsatte försöka läsa. Något ord fastnade han helt på, men det mesta gick ändå.

Eletha försvann ut och tog sig an vedhögen en efter en högg hon och högen blev större och större framför henne.

Ethan fastnade tillslut vid det ord, han försökte gång på gång men han blev så frustrerad så han slängde ifrån sig boken.