@ Intresseklubben antecknar

Jag hatar att jag har såna skuldkänslor om jag inte åker till sysselsättningen, även när jag är sjuk och knappt orkar. Det beror mest på att typ ingen annan någonsin kommer och då får chefen göra allt själv, och det finns en hel del att göra... ugh.
Att de inte dyker upp skulle jag förstå om de bara fucking hörde av sig att de inte kommer? Inte bara strunta i att komma.

Så idag mår jag liiiite bättre, men fortfarande inte helt bra, och ska dit för annars kommer jag hata mig själv för att jag stannade hemma. Iofs så kommer jag hata mig själv ändå, även om jag åker...

Jag är kär.

Idag är det 19 dagar kvar till bf (beräknad födsel), helt sjukt egentligen. Vart har tiden tagit vägen??
Längtar som en tok, men snart får jag träffa den lilla människa som ligger i magen ♥

Helgalet! Grattis

Tack Ja verkligen helgalet ^^

Jag har tappat bort min iPod. Är så ledsen Jag har ringt bussbolaget jag åkte med i morse, de lovade att ringa upp mig om den kom in, det känns mest troligt att jag tappade den på bussen så jag hoppas chauffören eller vänlig själ tagit hand om den. Jag var inne på Pressbyrån som ligger precis vid hållplatsen jag gick av och ringt till infodisken på sjukhusområdet där jag är på utbildning idag men de hade inte fått in något. Den är så liten och just i morse lyssnade jag i telefonen så iPoden hade inte hörlurarna i, jag borde ha fattat hur lätt den kan trilla ur fickan

Usch, hatar när sånt händer
Håller tummarna för att du ska få tillbaka den!

Jätteångest när jag gjort en gruppuppgift typ själv, och en timme innan redovisningstillfället säger gruppen att allt är fel.

vill så himla gärna åka iväg till bla röda korset o försöka hitta julklappar D:

Men jag orkar verkligen inte D: Är SÅ trött D:

Jag tycker att alla arga tumblr-feminister som hatar alla, gärna kan ta bort mig som vän. Gärna starka antifeminister med. Jag är så trött på att ha folk i min närhet som försöker bestämma vad jag ska tycka och tänka och gör mig rädd för att ha min egen åsikt. Jag vill vara en person som står för kärlek framför hat. Varken feminist eller antifeminist. Jag vill bara vara en person som försöker se det goda i folk och omringar mig med positivt tänkande och varma människor. Jag orkar inte med folk med en så pessimistisk syn på livet. Att umgås med såna människor känns fan som att bli uppmuntrad till att ta livet av mig för att alla är onda och inget blir bättre här i världen. Det finns så mycketmycketmycket gott i världen. Även om världen inte är den utopi vi drömmer om måste vi vara tacksamma över hur pass framåt Sverige är.
Jag är också trött på de som försöker måla ut t.ex 1800-talet som en tid då alla var rasistiska och homofobiska. Många glömmer bort att det alltid funnits de som varit före sin tid. Tänk Leonardo DaVinci och alla konstnärer genom tiden. Alla var inte anti-allt till 2010 direkt. Det har alltid funnits de som stått för jämlikhet men fler vågar synas idag. UGH, det är så jävla mycket som är bra 2016 men det är tydligen inte tillräckligt intressant. Som alternativ och trans har jag nästan aldrig känt mig utsatt och jag är så glad (alla är väl på sin vakt när man är ute sent på kvällen men det har inget med kön att göra). Jag kan tydligt se hur tiderna går framåt.