Life - Lupple & Medi PRS

Ethan log och nickade. Han kröp ut och log svagt.
"Här är jag." Viskade han och Olivia log. Nickade som att hon redan visste det och räckte över Mis ring.
"Hon vill säkert att du har den." Hon log och Ethan tog den i sin hand och nickade. Han såg sig om och hittade ett snöre och gjorde ett halsband innan han log.
"Du ser inte mig." Han smög in i tältet igen.
"Nämen hur? Ethan var ju här nyss?!" Olivia låtsades leta.
"Men nä då är han borta då."

Gabriel torkade upp det sista och överblickade rummet och alla andra ställen Mi varit på och såg att det var okej. Allt det läskiga var borta. Han satte sig tungt på köksstolen och funderade en stund. Det var väldigt oroande att vampyrerna gett sig på Mistril, alla visste ju att hon var gammal- stark. Att hon hade många vänner, hade hon tappat greppet? På nästa rådsmöte så behövde detta diskuteras.

Rose såg glatt på Ethan när han kom tillbaka och fnissade sedan till av Olivias ord. Hon försökte vara tyst men det var svårt. "Vi gömmer oss bra. "Viskade hon stolt och kröp längre in i kojan och stortrivdes.

Olivia kom ner och lade armarna om hans axlar och log.
"De mår bra båda två. Jag hittade inte dem först." Hon log retsamt och smekte hans kind.
"Men sen dök Ethan upp." Hon satte sig
"Jag är så vvilsen. Att Mi blev skadad gör mig orolig. Jag behöver göra ett möte på en gång för att se vad som ska göras."

Ethan nickade.
"Vi ska läsa ju." Viskade han och log.
"Ska vi in längre och läsa?"

Gabriel tittade upp på Olivia när hon kom ned och kramade om henne. "Det är bra, att de mår bra. "Viskade han för att sedan själv sucka och varsamt dra ned henne i sitt knä. "Jag vet, det oroar mig också. Det är förändringar i luften och jag gillar dem inte. Mi är den som håller de närmaste vampyrerna med i vår pakt. Många andra är emot den, men hon vet bättre. "Viskade han och nickade. " Det vore klokt, vi behöver ett rådsmöte. "Mumlade han.

Rose log stort och nickade. "Ja längre in. "Viskade hon och drog med sig kuddarna och kröp ihop under en filt längst in i kojan och väntade in Ethan.

"Vi kan be bara några komma i taget och berätta kanske?" Hon lade en hand mot hans kind.
"Eller så väntar vi tills imorgon. Det är för mycket just nu." Hon lade huvudet mot hans bringa.

Han log.
"Då får vi bygga om kojan liten. Ska vi göra kojan ännu större?" Viskade han och log svagt.
"Men fråga miss Olivia om lite bär. Vi måste klara oss i vår koja förstår du."

Gabriel nickade sakta och smekte henne över håret. " Ja det vore okänsligt att ha mötet bakom Mistrils rygg. "Sa han ärligt och lekte lätt med hennes hår. "Vi väntar. " Viskade han och pussade henne lätt på huvudet.

Rose såg på honom och insåg att han kanske inte skulle få plats lika bra som hon. Hon funderade en stund och nickade. " Om du bygger om den så ska jag hämta bär. "Viskade hon och tog sig smidigt ut ur kojan och tog sig ned för trapporna. "Olivia. " Frågade hon försiktigt där hon stod i dörröppningen. "Kan vi få lite bär?" Viskade hon.

Hon log och gav honom en kyss och ryckte till när hon hörde Rose och log.
"Inga bär men vad sägs som kakor? Vi behöver bären för allt gott vi ska göra sen. Har u glömt?" Hon log mjkt.

Ethan hade börjat att bygga ut kojan och lade in mer kuddar som han hittade och han ställde upp stolar och snart så tog kojan upp nästan hela rummet.

Gabriel besvarade kyssen men såg sedan mot Rose, leendes. Rose såg lite förtvivlad ut, var kakor rätt sak att ta med? Hon nickade sakta. "Kakor blir bra. "Viskade hon och stirrade ned i golvet. "Tack. " La hon sedan till.

Hon log och tog fram ett paket med kakor och log.
"Vill ni ha saft med så kan jag göra en flaska åt er." Viskade hon med samma mjuka stämma för att inte skrämma Rose.

Rose tittade upp på henne och nickade. "Ja tack, saft vore gott. "Viskade hon leendes och höll glatt fram händerna för att kunna bära upp allting.