PRS Lupple & Medi

"Det gör jag men jag tror du vill lära dig den med." Hon satte händerna på hans och började trycka ner hans fingrar och lärde honom sakta.
"Du kan ju. Varför ska du ha en lärare?" Hon log mot honom.
"Jusste jag skulle vila göra en sak. Men inte när jag är dålig och har ett dropp med mig. Jag skulle vilja att du tar med mig upp till taken. Jag vill se din värld ." Hon vände sig mot honom och log mjukt.

Dorian skrattade lågt.
Han kunde, han hade redan räknat ut vilka toner som tillhörde vilka knappnedtryckningar och antog att om han hade notor så skulle han kunna spela det mesta. Men det var ganska roligt att låta Willow lära honom.
" För att du är en fantastik lärare. " Viskade han och pussade hennes kind lätt och skrattade lågt.
" Vi ska se världen från taken- jag lovar. Vi har tid. "Log han och pussade hennes huvud lätt och spelade sedan sin vaggvisa samtidigt som han sjöng den. Det lät underbart.

Hon kurade ihop sig vid hans famn och slöt ögonen. Det lät så fantastiskt och hon log.
"Du är så duktig." Viskade hon och hon smekte hans rygg. Han var så snäll.
"Jag sätter mig i soffan en stund. Du får mig att somna snart och det är väl bra?" Hon reste sig och tog sig till soffan och såg på honom.
"Spela du."

Han kände hennes närhet och han älskade det. Han nickade sakta och flinade.
" Okej gör så." Log han och fortsatte att spela och sjunga, det var väldigt befriande.

Hon lutade sig tillbaka i soffan och tog en filt och drog den över benen och lade sig ner och såg på hans ryggtavla och slöt ögonen.Det var så vackert att hon sjöng tyst med och drog upp benen så hon låg i soffan och snart hade hon somnat och läpparna gled isär.

Han fortsatte att spela en stund till efter att hon somnat innan han avslutade både spelningen och sjungandet och reste sig upp och tog ut glaset och koppen till köket för att diska det och stirrade ut genom fönstret.
Handla, han behövde handla åt henne inför fredagen. Men han visste också att det inte vore klokt att göra det nu när hon sov- hon kanske skulle bli orolig om hon vaknade och han inte var där.

(det är natt)

Hon vaknade till och gned sig i ögonen och log svagt.
"Du har en sådan lugnande röst. Jag kunde inte låta bli att somna." Hon lade huvudet på sned och pekade på sin hals.
"Jag känner mig så varm. Kan di lägga dina händer mot halsen bara? Det är skönt." Hon log vänligt och skakade åp huvudet.
"Om jag frågar om jag kan få vin eller något kommer du säkert säga nej på grund av alla mediciner jag tar. Jag vet att jag inte ska ta mediciner och alkohol tillsammans." Hon suckade.
"Men jag ska bara be om läsk antar jag."

Dorian log svagt och nickade.
" Det är bra att du sov." Log han ärligt och gick fram och satte sig hos henne och la försiktigt sina händer mot hennes hals.
"Ja det kommer jag." Sa han allvarligt och nickade sedan.
"Läsk är bättre." Sa han leendes.

Hon skrattade och slöt ögonen och log.
"Det är faktiskt skönt. Du är så kall så det är svalkande. Kommer vara skönt nästa gång jag är förkyld." Hon makade sig närmare.
"Så läsk är bättre?" Hon böjde sig fram och kysste honom.
"Så vad ska vi göra nu?" Frågade hon och la sina händer mot hans kinder.
"Se på mobiler?"

Dorian skrattade lågt och nickade.
" Jag antar det. Jag är som sagt ett kylelement. " Flinade han och besvarade hennes kyss och la armarna om henne.
"Mycket bättre." Viskade han och flinade sedan.
" Om du vill." Log han.